Om frendo.se Sök på frendo.se
Kunskapsbank om övervakning och kontroll
Artiklar 2009: Nya lagen stänger inte shoppen: Säpo får FRA-hjälp även i framtiden (091123) Remissinstanser: Övervakningen måste gå längre (090603) Granskningen har bara börjat (090528) Analys: Luckorna i FRA-kompromissen (090111) Artiklar 2008: Vem har rätt: Anders Björk eller FRA? (081026) Loggningslagen och Bodströms argument (080913) FRA bestämmer spelreglerna (080619) Ifpi kräver tillgång till trafikdata (080320) Kritik och oro efter Trafikuppgiftsutredningen (080319) OK att polisen rundar meddelarskyddet (080318) Massivt stöd för Wikileaks (080227) Så spanade filmjättarna på Pirate Bay (080205) Fd Säpochef och piratjägare vaktar din integritet (080121) Nätanonymitet inget för Beatrice Ask (080118) Övervakarna - Vilka är dom? Vad vill dom? Hur gör dom? (kunskapsbank publicerad sedan 080108) Till arkivet för 2005-2007	Nytt och noterat 2009: Wag the dog i valrörelsen (Länk till inlägget) (091213) När det gäller storskalig övervakning återkommer man ständigt till frågan om vem som har kontroll över verksamheten: Regering och Riksdag eller de myndigheter som utför själva övervakningen? När det gäller FRA är det uppenbart att det är svansen som styrt hunden. Försvarsdepartementet har slagit knut på sig själv i snart fem års tid för att göra FRA:s spaning möjlig i kabelnäten. Knappt har bläcket torkat på den senaste lagändringen och kablarna kopplats in förrän nästa Wag the dog-fenomen dyker upp. Denna gång är det Säpo som trycker på för att Justitiedepartementet ska ge polisen rätt att använda signalspaning i stor utsträckning. Trots att Justitiedepartmentet har gjort allt för att slippa ta i integritetskänsliga lagförslag under det kommande valåret (se exempelvis trafikdatalagringen som lagts på is) kommer det av allt att döma att tillsättas en ny utredning om Säpos signalspaningsbehov. Enligt en intern departementspromemoria som läckt ut på Wikileaks och uppgifter publicerade i Svenska Dagbladet ska utredaren presentera sitt förslag i april 2010. Enligt promemorian ska utredaren ge förslag på hur polisen ska få använda signalspaning i underrättelsesyfte men även i förundersökningar. Spaningen ska antingen bedrivas av en ny avdelning inom FRA eller av ett fristående spaningsorgan. Lärdomen är som alltid att när det gäller införandet av nya övervakningsmetoder är inget omöjligt. Missa inte Isobel Hadley-Kamptz i Expressen. Dos-attack mot www.fra.se (Länk till inlägget) (091103) Försvarets radioanstalt har stora problem med sin hemsida på grund av en överbelastningsattack. Hemsidan låg under tisdagskvällen periodvis helt nere. FRA lade tidigare under dagen ut ett pressmeddelande där myndigheten skriver att en överbelastningattack (Dos-attack) inleddes under måndagen (se skärmdump här.) Flera svenska hemsidor har den senaste tiden drabbats av liknande attacker, däribland Göteborgs-Postens gp.se. Försvarets radioanstalt har förutom signalspaningsverksamheten ett särskilt ansvar för svensk it-säkerhet. Så här beskriver FRA sjäva sitt uppdrag: "FRA har även i uppdrag att stödja statliga myndigheter och statligt ägda bolag med teknisk informationssäkerhet, bland annat genom IT-säkerhetsanalyser. Syftet är att göra viktiga samhällsfunktioner mindre sårbara för till exempel IT-angrepp. I detta arbete har vi stor nytta av den unika kompetens signalspaningen ger oss." Godmorgon Världen (Länk till inlägget) (091020) Per Agerman kommenterade FRA-omröstningen i söndagens upplaga av Godmorgon Världen (P1). Nu finns inslaget utlagt på webben, lyssna här. FRA: Ansvar och fortsatt granskning (Länk till inlägget) (091014) Riksdagen klubbade idag som väntat igenom förändringarna av FRA-lagarna. Det betyder att dörren till kabeltrafiken öppnas för FRA före årsskiftet. Röstningen följde helt blockuppdelningen med Folkpartiets Camilla Lindberg som enda undantag. På denna sida kan du se hur varje enskild ledamot röstade (klicka på länken "Visa ledamöternas röster"). Ja-debattörerna, där Centerpartiets Staffan Danielsson vara den uthålligaste, hävdade gång på gång från talarstolen att FRA:s verksamhet kommer att bedrivas på ett rättssäkert sätt med högt skydd för den personliga integriteten. En rad personer på ja-sidan upprepade nästan lika många gånger att FRA inte kommer att inkräkta på svenskars privatliv. Ingen form av registrering, filtrering eller lagring av vår kommunikation ska ske vilket inte minst försvarsminister Sten Tolgfors underströk. En stor del av FRA-debatten har det senaste året handlat om FRA:s användning av det som kallas trafikdatalagring eller registrering av trafikuppgifter. Detta är just nu den snabbast växande övervakningsformen globalt och FRA uppger själva att denna spaningsmetod är central för verksamheten. En rad remissinstanser och experter på området har vittnat om lagtexternas mycket vida skrivningar på detta område samt det faktum att FRA:s spaningsmetoder helt enkelt inte är genomförbara utan att också svenskars kommunikationer behandlas i åtminstone ett inledande skede. Regeringen och Riksdagsledamöterna i Alliansen sticker därför ut hakan långt när de påstår att inga svenskar kommer att få se brevhemligheten gå upp i rök i samband med FRA:s spaning. Oavsett hur det är med den saken sker nu ett paradigmskifte när det gäller storskalig statlig övervakning. Från och med den 1 december "är operatörer som äger tråd i vilka signaler förs över Sveriges gräns skyldiga att överföra dessa till samverkanspunkter. Varje sådan operatör skall anmäla en eller flera samverkanspunkter till den myndighet som regeringen bestämmer." Staten bereder sig alltså tillgång till en kopia av all internationell trafik från och/eller genom Sverige. Detta grundläggande faktum är lätt att glömma bort efter fyra år av debatt och grävande i detaljer. Även om Riksdagen fattat beslutet trots stora kunskapsluckor lär det inte bli sista gången som FRA-frågan tas upp bland våra folkvalda. Mycket har gjorts för att tysta debatten och ytterligare ansträngningar lär göras kommande valår. Men ett förslag om hur Säpo ska få använda signalspaning lär exempelvis ändra på det. Frendo har följt FRA-lagarnas framväxt sedan 2005. Endast fortsatt granskning och ansvarsutkrävande kan ge svar på alla de frågor som fortfarande är obesvarade. Svenska folket har idag fått tydliga löften från Regering och Riksdag. Under de kommande åren ska korten synas. Fortsättning följer. Trafikdata i elfte timmen (Länk till inlägget) (091012) Två dagar före Riksdagens sista (?) FRA-omröstning publicerar Centerpartiets Staffan Danielsson sitt svar på frågan hur FRA registrerar och använder trafikdata. "Utan den här verksamheten blir själva signalspaningen mot konkreta säkerhetshot mycket ineffektiv, så den är nödvändig", skriver Staffan Danielsson. Det är i sista laget som bekräftelsen kommer från en av Ja-sidans mest övertygade debattörer men Staffan Danielsson ska ändå ha en eloge för att han väljer att ta debatten. Från Försvarsdepartementet och den överväldigande majoriteten av Riksdagsledamöterna är det locket på i denna fråga och har så varit enda sedan FRA-lagarna kom upp på bordet första gången 2005. Det är givetvis mycket talande då FRA:s trafikdataregistrering är den verksamhet som av allt att döma kommer att träffa flest svenskar. Med FRA:s nuvarande spaningsmetoder är trafikdataanalys avgörande för att välja ut de intressanta delar som ska bli föremål för djupare insamling. Alltså måste gemene man acceptera att en statlig myndighet löpande registrerar åtminstone delar av våra kommunikationer. Staffan Danielsson, som är en av Riksdagens mest pålästa i ämnet, menar att lagstiftningen begränsar denna registrering: "Min bedömning, som jag inte haft anledning att korrigera, är att källdatabasen förvisso kan vara betydande, men att den i allt väsentligt handlar om internationell teletrafik och om trafikdata kopplade till inriktnings- och utvecklingsspaning i enlighet med lagens inriktning." Missa dock inte kommentarerna på inlägget där bland andra Piratpartiets Mikael Nilsson och FRA-debattören Mark Klamberg ger svar på tal. De pekar på att lagen saknar just de begränsningar som Staffan tycker sig se. Så vem har rätt? Med två dagar kvar till omröstning borde vi ha rätt att få veta. Men frågan är om ens våra folkvalda har svaret? Inlägg i FRA-debatten (Länk till inlägget) (091005) Missa inte debattartikeln "Varför vill de folkvalda inte granska FRA?"som Frendos Per Agerman och doktoranden/bloggaren Mark Klamberg publicerar idag på Newsmill. Grattis Staffan - här är din valaffisch (Länk till inlägget) (090930) Centerpartiets försvarspolitiske talesman och ledamot i försvarsutskottet, Staffan Danielsson, tillhör den skara riksdagsledamöter som idogt och steg för steg sett till att baxa FRA-lagarna på plats sedan 2007. Inför den sista FRA-omröstningen senare i oktober ser det ut som att allt motstånd har tystnat inom Alliansen, trots att många partiaktiva ute i landet har en annan åsikt. För att inte tala om svenska folket. Men det är inget som Staffan Danielsson verkar ta på speciellt stor allvar. I ett blogginlägg nyligen lämnar han denna närmast raljanta kommentar om FRA-kritiken: "Idag har det varit försvarsutskott, där integritetsförstärkningarna vad gäller signalspaningen behandlades. (Ja, kära uthålliga kritiker, jag vet att staten alltfort bereder sig tillträde till kablar över landsgränsen för att kunna förebygga och möta allvarliga utländska hot mot landets och medborgarnas säkerhet). Jag återkommer och diskuterar den oro som har förts fram beträffande den signalspaning för att hänga med den tekniska utvecklingen." Den sista meningen är särskilt talande eftersom den rör den hemliga trafikdatalagring som FRA sysslar med sedan länge. Återstår att se hur Staffan Danielsson tänker stilla den oro som finns kring denna massregistrering av svenskars kommunikationer. Det vore inte minst intressant att höra hur han ser på saken i god tid innan omröstningen. Av det som framkommit hittills ser han dock inga större problem med verksamheten. I väntan på besked så har Frendos Namn & Nytt-redaktion grävt i arkivet och hittat en bild från en paneldebatt på ABF-huset i Stockholm i september 2007. Staffan Danielsson och FRA-chefen Ingvar Åkesson talade sig då varma för den nya FRA-lagen och mer har det alltså blivit sedan dess. Vad kan väl vara bättre än att använda bilden till en valaffisch inför det kommande valåret? Är Riksdagen vaken? (Länk till inlägget) (090911) Riksdagen förbereder sig för att ta sista steget i processen som ger FRA kraftigt utökade övervakningsbefogenheter. Spaning mot kabelkommunikation kommer av allt att döma att tillåtas innan året är slut. Även om det ser ut som att en samlad Allians står redo att rösta ja till förslaget så förtjänar ändå Försvarets radioanstalt en rejäl debatt. Visst har debattens vågor gått höga tidigare men på en central punkt är det tyst. Det gäller FRA:s insamling av trafikdata och samarbete med kollegor i andra länder. Det handlar om registrering av alla svenskars kommunikationer och ett informationsutbyte där denna trafikdata av allt att döma kan lämnas över till främmande makt. Redan den 25 april 2007 gav Riksdagen klartecken till denna verksamhet då lagen om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet antogs (lag 2007:259). Denna lagändring kom till nästan helt utan debatt och var en stor seger för Försvarets radioanstalt som nu fick uttalat lagstöd för en verksamhet som av allt att döma pågått i hemlighet under lång tid. Den mer omdebatterade frågan om att ge FRA tillgång till kabeltrafik lades samtidigt på is ett år den 14 juni samma år. Denna del av FRA-lagen antogs först 18 juni 2008 efter en debatt som blev så het att Alliansen i efterhand fick göra en intern uppgörelse som på ytan skulle stärka kontrollen och integritetsskyddet. Men detta fjärde steg i skapandet av de nya FRA-lagarna påverkar inte alls insamlandet av trafikdata och samarbetet med andra länder. Denna verksamhet pågår redan för fullt. Den enda skillnaden är att FRA nu ska få utökade jaktmarker med följden att mer trafikdata samlas in och därefter kan skeppas utomlands. På köpet följer visserligen en ökad granskning genom Datainspektionen och en särskild kommitté men när regeringen fattade beslut om granskningsdirektiven tidigare i år såg man till att mycket tydligt ange att granskningen inte får peta på utlandssamarbetet: "Det bör särskilt framhållas att det för Sverige viktiga underrättelseutbytet med andra länder bygger på ett förtroende som har etablerats under många års samarbete. Arbetet måste därför bedrivas och genomföras på ett sådant sätt att det inte påverkar den svenska försvarsunderrättelseverksamhetens förutsättningar att i dag och i framtiden arbeta för Sveriges bästa. Arbetet ska också i övrigt bedrivas så att det inte skadar Sveriges förbindelser med andra länder." Riksdagen fick lov att godkänna verksamheten men får alltså inte veta hur denna verksamhet egentligen bedrivs och hur stort integritetsintrång den medför. Frågan är då om riksdagsledamöterna tänker finna sig i detta? Så här långt verkar intresset för att verkligen sätta sig in i FRA-frågan vara begränsad bland de folkvalda. Stora kunskapsluckor är snarare regel än undantag. Å andra sidan är det svårt att klandra riksdagsledamöterna för att det är svårt att överblicka konsekvenserna av raden av lagändringar och de direktiv och förordningar som regeringen beslutat om sedan 2007. Tyvärr är det ett jobb som måste göras. Eller som Mark Klamberg sammanfattar det centrala i höstens FRA-omgång: "Om ingen från riksdagsmajoriteten eller oppositionen på allvar tar upp saken vid kommande riksdagsbehandling, kommer jag ha allvarliga tvivel om riksdagen har vilja, förmåga att utöva effektiv styrning och kontroll över FRAs verksamhet." UK: Vem skriver lagarna? (Länk till inlägget) (090827) Brittiska regeringens Department for Business, Innovation & Skills har nu preciserat förslaget om att stänga av fildelare från internet. Redan i juni skickades ett första förslag om att stävja olaglig fildelning ut på remiss (Erik Josefsson var som vanligt tidigt ute med en kommentar). Men bara några veckor innan svarstiden går ut lägger departementet alltså fram ett nytt förslag. Enligt dokumentet (som kan laddas ner här) har departementet kommit på nya tankar under sommaren sedan de lyssnat på vissa intressegruppers åsikter (gissa vilka). Därför föreslås nu att avstängning från internet läggs till som en sista åtgärd mot fildelare som inte går att stoppa på annat sätt. Departementet inser att åtgärden är kontroversiell och skriver att den endast ska vidtas i undantagsfall, om den ens blir lag. Att förslaget ändå läggs fram beror på att myndigheterna ska ha en full verktygspalett att välja från i jakten på fildelare. Vad är det då för andra verktyg som brittiska regeringen föreslår? I ursprungsdokumentet "Consultation on legislation to address illicit peer-to-peer (P2P) file-sharing", som publicerades i juni, föreslås myndigheterna kunna ålägga internetoperatörer att vidta sex olika åtgärder mot sina kunder vid sidan av att skicka ut varningsbrev. Det handlar om: - Blocking (blockera en viss hemsida eller ip-adress) - Protocol blocking (blockera ett visst protokoll som används vid fildelning) - Port blocking (blockera vissa kommunikationsportar som används av fildelningsprogram) - Bandwidth capping (begränsa uppkopplingshastigheten eller mängden data som en kund kan ladda hem) - Bandwidth shaping (begränsa vilka tjänster och protokoll som en kund kan använda) - Content identification and filtering (identifiering och bortfiltrering av trafikströmmar som inte är lagliga) Dessa blockerings- och begränsningsverktyg är en kopia på de metoder som används för att kontrollera enskilda individers internetanvändning i totalitära regimer som Kina och Saudi Arabien. Snart kan de alltså komma till en EU-granne när dig. Vad som är intressant att notera är att de brittiska rättighetsinnehavarna och operatörerna verkar ha slagit sina påsar ihop. I bilagan Acknowledgements på sidan 32 dominerar särintressena totalt. Departementet skriver: "We would like to thank the following organisations for their time and efforts in helping us produce this consultation: - BBC - British Music Rights (BMR) - British Phonographic Industry (BPI) - BSkyB - BT - Business Software Alliance - Carphone Warehouse - Channel 4 - Consumer Focus - Federation against software theft (FAST) - Internet Service Providers' Association (ISPA) - PRS for Music - Motion Picture Association (MPA) - NBC Universal - NESTA - John Newbigin - O2 - Ofcom - Orange - Premier Rugby Ltd - Premier League - Rugby Football Union - Sony - Thus - Tiscali - Time Warner - T Mobile - Warner Bros - Universal Music - Virgin Media" Operatörer under hård press (Länk till inlägget) (090826) Bara några månader efter att IPRED-direktivet införlivats i svensk lag står det klart att våra tele- och internetoperatörer kan räkna med hårda tag framöver. Solna tingsrätt var först ut med en dom som förklarade att en operatör (i detta fall Ephone) är skyldig att avslöja identiteten på en kund som misstänks begå upphovsrättsbrott. Även om domen är överklagad var tingsrättens beslut mycket tydligt: IPRED-lagen gäller oavsett vilka invädningar som förs fram. I fredags kom så nästa domstolsbeslut på ett liknande tema. Stockholms tingsrätt förbjöd då operatören Black Internet att medverka till upphovsrättsintrång genom att tillhandahålla bandbredd till Pirate Bay. Specifikt gäller förbudet ett antal film- och musiktitlar men när Black Internet bestämde sig för att följa beslutet blev följden att hela Pirate Bay stängdes ner. Kort därefter drabbades Black Internet av ett storskaligt driftsavbrott som enligt bolaget berodde på sabotage. Bland de drabbade kunderna fanns bland andra just Ephone som köper nätkapacitet av Black Internet. Exakt vad som har hänt och varför är fortfarande oklart. Två dagar senare har dock Black Internet löst problemen och Pirate Bay har på andra vägar åter öppnat dörrarna för sina miljontals användare. Internet är fantastiskt. Men faktum kvarstår. Internetoperatörerna kommer att bli tvungna att skvallra på sina egna kunder och medverkandeansvaret har för första gången slagits fast i domstol. Än behövs det ytterligare mål för att skapa en färdig praxis men så här långt är utslaget tydligt. Att enbart upplåta nätkapacitet klassas som medverkan och upphovsrättsinnehavarens intressen står över operatörens. Internetgurun Patrik Fältström konstaterar att nätet blir mindre fritt i denna nya juridiska värld. "Vad tingsrätten nu gjort är att man förbjudit folk att köra in på en gata beroende på att det på den gatan finns någon som potentiellt begått ett brott", säger han i en intervju med Dagens Nyheter. Just denna begränsning av friheten på internet ligger helt i linje med film- och musikindustrins önskemål. Samtidigt som operatörerna registrerar allt mer av vår internetanvändning (och snart bli tvingade att göra det enligt datalagringsdirektivet) får upphovsrättsinnehavarna bättre verktyg att jaga pirater. Idéerna om att nya kommersiella tjänster som Spotify och liknande skulle medföra ett sänkt tonläge i piratdebatten har inte fått gehör. När skivbolagen beskriver piratkopieringen av ett hundratal verk på Pirate Bay heter det att "...omfattningen är sådan att det är fråga om ett samhällsskadligt förfarande." Steg för steg ser vi nu hur operatörernas tidigare roll som fristående mellanhand omprövas i land efter land. Det innebär stora förändringar för en bransch som nu måste tänka efter flera gånger innan en ny kund accepteras. I förlängningen gör det att kreativiteten och öppenheten på internet riskerar att beskäras kraftigt. Upphovsrättsindustrins önskedröm - att kontrollera internettillgången för varje individ - är nästa dystopiska steg. Tidigare har förslaget att stänga av fildelares uppkoppling skrotats i Frankrike men nu har förslaget väckts till liv på nytt i Storbritannien. Varningsbrev och avstängning på individnivå anses nödvändigt. I förlängningen skulle medverkandeansvaret enligt svensk rätt kunna används på liknande sätt för att tvinga operatörerna att blockera vissa typer av uppkopplingar. Hittills har denna tanke bara förts fram i debatten. Frågan är hur snart den blir konkret? Lagförslag värda mer än ytlig debatt (Länk till inlägget) (090823) I torsdags gav justitieminister Beatrice Ask och före detta justitieminister Thomas Bodström en försmak av höstens kommande debatt om övervakning kontra personlig integritet. Den sista pusselbiten ska snart läggas till FRA-lagen och lagförslaget om obligatorisk trafikdatalagring ska lämnas till riksdagen. Trots att kombatanterna borde vara två av våra mest pålästa politiker på området blev debatten förvånansvärt ytlig. Bloggosfären beskylls ofta av proffspolitiker för att vara "gapig" och "konspiratorisk". Frågan är om inte gapigheten har flyttat in i riksdagen istället. Både Bodström och Ask försökte ta billiga politiska poänger och utmåla motståndaren som mindre vetande (läs protokollet här). Kontentan av debatten blev istället att S och M än en gång underströk att partierna har en i grunden positiv syn på Försvarets radioanstalts nya övervakningsmetoder och kravet på obligatorisk trafikdatalagring. Både Bodström och Ask svängde sig med fakta på ett milt sagt yvigt sätt. Det tydligaste exemplet gäller Försvarets radioanstalts egen trafikdatalagring som fått pågå ostörd i största hemlighet under många år. Forskaren och bloggaren Mark Klamberg har under lång tid gjort ett föredömligt arbete med att samla in fakta om och beskriva denna verksamhet. Ask framställde det dock som att FRA inte får lagra någon information, framför allt inte om svenskar, vilket är direkt felaktigt. Bodström menade att FRA framför allt lyssnar på innehållet i kommunikationen. Detta trots att FRA:s breda trafikdataanalys utgör basen för att först sålla fram det innehåll som är intressant. En kunskapspoäng fick dock Beatrice Ask då hon bjöd på debattens rakaste faktauppgift när hon replikerade Bodströms påstående att riksdagen redan godkänt insamlig av trafikdata för polisändamål. "...vi ska tvinga företag att lagra information om människors teletrafik. Det har tidigare inte varit ett tvång för dem att lagra", konstaterade Beatrice Ask mycket riktigt. Den andra punkten som gjordes fullt tydlig var alltså att Moderaterna och Socialdemokraterna i princip är eniga om hur övervakningen av enskilda svenskar ska bedrivas i framtiden. Trots detta måste de positionera sig som motståndare i debatten, inte minst inför det kommande valåret. Om torsdagens debattnivå utgör någon form av förstudie inför höstens fortsatta diskussioner i riksdagen så vore det beklagligt. De kontroversiella lagförslagen måste analyseras ingående och med alla fakta på bordet. Där lämnade torsdagens debatt en del övrigt att önska. En anka - tyvärr (Länk till inlägget) (090618) Vid lunchtid på torsdagen basunerade en rad medier på nätet ut nyheten att Antipiratbyrån inte tillåts samla in IP-nummer på misstänkta fildelare. Regeringsrätten beviljar inte prövningstillstånd och därmed fastställs en tidigare dom i Kammarrätten med detta innehåll. DN.se toppade ettan med nyheten och satte rubriken "Ipredlagen satt ur spel" på artikeln. Svd.se förklarade att "Antipiratbyrån nekas tillstånd att registrera ip-nummer". Bakgrunden till rubrikerna är Antipiratbyråns överklagande av ett gammalt beslut från Datainspektionen 2005. Då nekades APB att samla in IP-nummer eftersom detta ansågs vara en känslig personuppgift. Beslutet har alltså stått sig sedan dess. Tvisten mellan APB och DI tillhör dock historien. Redan 2006 gav DI ett tillfälligt undantag för APB och upphovsrättskollegan IFPI som därmed kunde fortsätta samla in IP-nummer. Parallellt har den nya IPRED-lagen förberetts och regeringen såg snabbt till att döda frågan genom att slå fast att insamling av IP-nummer får göras om det krävs för att beivra exempelvis upphovsrättsbrott. Från den 1 april i år infördes lagändringen i bland annat upphovsrättslagen och därmed kan IP-registreringen fortsätta på permanent basis. Eller som DN konstaterar i sin rättade rubrik: "Antipiratbyrån kan fortsätta registrera trots dom". Regeringsrättens beslut att låta Kammarrättens dom stå fast är dock ändå intressant. Domstolarna konstaterar mycket tydligt att IP-nummer är att räkna som känsliga personuppgifter som inte får behandlas hur som helst. Detta faktum är något som regering och riksdag inte kan komma undan trots undantagen i IPRED-lagen. Samtal om övervakning i TV4 Nyhetsmorgon (Länk till inlägget) (090614) TV4 bjöd bland annat på jordgubbar, Calle Real och ett samtal om övervakning i Nyhetsmorgons studio på söndagsförmiddagen. Du kan se inslaget med Susanne Wigorts Yngvesson, lektor på Teologiska högskolan i Stockholm, Mikael Sundström, demokratiforskare vid Lunds universitet, och Frendos redaktör Per Agerman, på TV4 Play. Så begränsas FRA-granskningen (Länk till inlägget) (090308) I och med att FRA:s utökade övervakningsmöjligheter införs steg för steg lovar regeringen också utökad kontroll av FRA. Frågan är dock hur allvarligt menade kontrollöftena är? Försvarets radioanstalt har i modern tid särskilt sig från alla andra myndigheter i Sverige. Stora delar av verksamheten har varit oreglerad i lag och kontrollen av verksamheten har varit mycket ytlig. Nu utlovar regeringen en fördjupad kontroll och uppföljning som ett led i försöket att blidka FRA-kritikerna i Allianspartierna. Den 12 februari fattades två regeringsbeslut om detta. Det handlar dels om Datainspektionens uppdrag att granska FRA, dels tillsättandet av en kommitté som särskilt ska granska FRA. Men av regeringens uppdrag framgår det att granskningen begränsas på vissa centrala punkter. Samarbetet med främmande länder och grunden för verksamheten får inte störas av den kommande granskningen. "Uppdraget ska därför utföras på ett sådant sätt att det inte påverkar den svenska försvarsunderrättelseverksamhetens förutsättningar att i dag och i framtiden arbeta för Sveriges bästa. Arbetet ska också i övrigt bedrivas så att det inte skadar Sveriges förbindelser och samarbeten med andra länder", lyder regeringens order till Datainspektionen. Samma innebörd har kommittédirektivet (sidan 10): "Det bör särskilt framhållas att det för Sverige viktiga underrättelseutbytet med andra länder bygger på ett förtroende som har etablerats under många års samarbete. Arbetet måste därför bedrivas och genomföras på ett sådant sätt att det inte påverkar den svenska försvarsunderrättelseverksamhetens förutsättningar att i dag och i framtiden arbeta för Sveriges bästa. Arbetet ska också i övrigt bedrivas så att det inte skadar Sveriges förbindelser med andra länder." Regeringen talar givetvis om att det är viktigt att följa upp "vilka effekter lagstiftningen har för enskilda personer i Sverige" samt undersöka "om integritetsskyddsgarantierna fungerar på ett tillfredsställande sätt". Men samtidigt ligger det i korten att insynsmöjligheterna är starkt begränsade (sidan 7): "Självklart måste insynsintresset vägas mot att försvarsunderrättelseverksamheten till sin natur är sådan att mycket inte kan offentliggöras. Vid den avvägningen måste beaktas att röjande av uppgifter om verksamheten kan störa Sveriges relationer till andra länder samt riskera att skada vårt försvar och rikets säkerhet. Ett utlämnande av detaljer kring verksamheten innebär dock inte bara risker för verksamheten och det allmännas intressen. Det kan också innebära mycket konkreta risker för olika källor. Möjligheten att erbjuda insyn i verksamheten är följaktligen starkt begränsad." Från och med oktober är det regeringens (och riksdagens) plan att FRA ska få tillgång till kabelburen trafik som passerar landets gränser. Denna utökade övervakningsmöjlighet är en av de viktigaste punkterna i kritiken mot FRA-lagen. Granskningskommittén som ska följa FRA får dock inte ifrågasätta kabelspaningen utan ska enligt regeringens direktiv se den som en nödvändig grundförutsättning (sidan 9): "Kommitténs arbete ska resultera i en utvärdering av lagstiftningens konsekvenser för integritetsskyddet. Kommittén ska i denna utvärdering utgå från förutsättningen att signalspaning i eter och tråd är en nödvändig resurs för att förse Sverige med underrättelser om förhållanden av betydelse för utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken och för kartläggning av yttre hot mot landet. Vidare ska kommittén ha som utgångspunkt att tillgång till signaler som förmedlas i tråd är en nödvändighet för en effektiv signalspaning." Även om granskningen exempelvis skulle visa att kabelspaningen får stor påverkan på den personliga integriteten får tillgången till kabeltrafik alltså inte ifrågasättas. Man kan också konstatera att även när det gäller den mycket kontroversiella frågan om FRA:s samarbete med utländska partners begränsas granskningsmandatet. Är det bara en slump? Läs hela kommittédirektivet här: Uppföljning av lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet, Dir. 2009:10 (pdf). Krönikor på Affärsvärlden.se (Länk till inlägget) (090308) Missa inte mina krönikor om det politiska spelet kring FRA-lagen och IPRED som publicerats på Affärsvärlden.se den senaste tiden: Reinfeldts riggade lag Grattis FRA! FRA, IPRED och ett kungligt bröllop Den sista Sovjetindustrin Såphalt på det sluttande planet (Länk till inlägget) (090126) Trafikdata. Trafikuppgifter. Metadata. Elektroniska fotspår. Kärt barn har många namn. Det kan handla om uppgifter som talar om vem som ringer vem och när. Vem som använder vilka internettjänster. Var en viss mobiltelefon befann sig vid en viss tidpunkt. Det handlar om uppgifter med vilka man enkelt kan kartlägga en människas liv. Inte undra på att alla vill komma åt uppgifterna. Polisen. Säpo. Skatteverket. Försvarets radioanstalt (FRA). Upphovsrättslobbyn. Och deras motsvarigheter i andra länder. Under våren kommer regeringen att lägga fram ett lagförslag som innebär att samtliga tele- och internetoperatörer löpande måste registrera och lagra trafikdata för alla sina kunder så att det alltid går att komma åt ett års historik. Förslaget bygger på ett EU-direktiv som Sverige var en av de drivande länderna att införa. Detta motiverades med nya behov i jakten på grova brottslingar och terrorister. Men innan direktivet ens är infört i svensk lag så förbereder regeringen nästa steg. Polismetodutredningen lämnade i fredags ett delbetänkande som berör just trafikdata (En mer rättssäker inhämtning av elektronisk kommunikation i brottsbekämpningen, SOU 2009:1) Utredningens föreslår att nya regler införs från den 1 januari 2010. Avgörande delar i utredningen gäller möjligheten att använda trafikdata på förhand, alltså i ren underrättelseverksamhet eller i utredningar där det saknas en skäligen misstänkt. Här öppnas flera nya dörrar till så kallade trålningsmetoder där stora mängder trafikdata samlas in och analyseras. Det kan exempelvis gälla att kartlägga vilka mobiltelefoner som användes vid en viss plats vid en viss tidpunkt för att därefter sålla fram misstänkta eller intressanta vittnen ur denna grupp. Just i denna del av polisens verksamhet, som träffar ett stort antal oskyldiga medborgare, behövs inte domstolsgodkännande för att få vidta åtgärderna. De omfattas heller inte av skyldigheten att informera den som blir föremål för övervakningen. För Säpo gäller speciallagar som sänker ribban ytterligare när spaningsmetoderna får användas. Säpo behöver heller aldrig redovisa offentligt i vilken omfattning som metoderna används. Polismetodutredningen föreslår dessutom en utvidgning av den kommande trafikdatalagen. Det gäller den positionsdata för mobiltelefoner som samlas in även när samtal inte pågår. Denna information vill utredningen att operatörerna ska lagra vilket i princip gör varje mobil till en spårsändare dygnet runt, året runt. Till detta ska läggas att allt fler telefonmodeller skickar mycket exakta GPS-koordinater till operatörerna. Här går utredaren Stefan Reimer betydligt längre än vad EU-direktivet kräver. Vidare föreslår utredningen att brottsbekämpande myndigheter alltid (ribban sätts vid böter i straffskalan) ska ha rätt att få fram uppgifter om vilken abonnent som använt ett visst IP-nummer vid ett visst tillfälle. IP-nummer ska alltså jämställas med ett vanligt telefonnummer. Detta trots att IP-nummer tidigare i har ansetts ha ett betydligt högre skyddsvärde som integritetskänslig personuppgift. De IP-nummer som EU-direktivet vill att operatörerna ska spara för att beivra grov brottslighet får alltså, om utredningens förslag går igenom, användas för att beivra vardagsbrottslighet på lägsta nivå. För att visa hur denna typ av information används i praktiken varje dag rekommenderas vittnesmålen från den tidigare FBI-medarbetaren Thomas Tamm och den tidigare NSA-medarbetaren Russell Tice (två intervjuer med MSNBC). Båda ger hårresande exempel på hur trålningsoperationer blivit en standardmetod i övervakningsarsenalen. Även om vän av ordning skulle säga att amerikanska NSA inte rör sig på samma område som den vanliga polisen handlar det om metoder och spaningsteorier som genomsyrat hela den västerländska underrättelse- och polisverksamheten i flera år, så även i Sverige. Det talas ofta om sluttande plan i övervakningssammanhang. Att när ett tvångsmedel väl är infört så kommer det att användas till fler saker än vad som ursprungligen var tänkt. När det gäller trafikdata är det sluttande planet mer likt en såphal störtloppsbacke. Nytt och noterat 2008: Pusslet som riksdagen inte vill lägga (Länk till inlägget) (081214) Övervakningslagarna står på kö i Riksdagen inför 2009. FRA. IPRED. Och det som omväxlande kallas Trafikdatalagring/Loggningslagen/Fotspårslagen. Missa inte Frendos granskning Trafikdatalobbyisterna som visar på vilka vägar förslaget har vandrat de senaste tio åren. Utmärkt kunskap att ha till hands när det kommande lagförslaget ska säljas in av regeringen. Missa inte heller Frendos genomgång av tidigare justitieminister Thomas Bodströms argument för lagen. Även om 2009 på många sätt blir en slutpunkt på arbetet med att få oss alla mer övervakade så finns det en tydlig fortsättning. Grundinställningen hos polis och underrättelsetjänster världen över är helt enkelt att allas kommunikationer ska registreras och göras spårbara och sökbara. Nästa steg är att förebygga brott och annat oönskat beteende genom att införa olika typer av filter och blockeringstjänster. Och då handlar det inte bara om länder som Kina. Den insamlade informationen ska också delas internationellt och kunna spridas till olika utomstående intressenter. Att det bara handlar om att förebygga grov brottslighet eller terrorism stämmer inte. IPRED-förslaget är ett exempel på detta. Ett litet steg i liknande riktning väntas redan innan årsskiftet då Polismetodutredningen ska ge förslag på hur trafikdatauppgifter ska kunna användas för "polisens och tullens underrättelseverksamhet och under förundersökningar innan det finns någon skäligen misstänkt gärningsman." Metoden att dela upp lagar som syftar åt samma håll i flera delar har vi redan sett i FRA-fallet. För att få med sig hela Alliansen på FRA-kompromissen tidigare i höstas så hette det att Säpo inte längre skulle få tillgång till FRA:s signalspaningstjänster. Lika snabbt kallades dock Anders Eriksson in för att utreda hur detta ändå ska kunna ske i framtiden. Krumbukten gör att Alliansen inte behöver ta ställning till frågan samtidigt som övriga FRA-lagen. Anders Eriksson har för övrigt redan i en tidigare utredning salutfört ett likande förslag som Polismetodutredningen nu återigen väntas föreslå. För den som vill följa utvecklingen på området krävs alltså en hel del pussselläggning. För att ha koll på vilka frågor som övervakarna jobbar med just nu rekommenderas som vanligt en titt på programmen till de återkommande ISS-mässorna runt om i världen. För några dagar sedan avslutades den senaste upplagan i Washington. Hett just nu är "Deep packet inspection", alltså att i realtid kunna undersöka innehållet i trafikflöden för att exempelvis kunna avlyssna eller blockera exempelvis ip-telefoni. Andra heta ämnen är hur enskilda datorer kan tas över med hjälp av fjärrinstallerade trojaner (se denna film från en av utställarna) och hur övervakning bäst sker i komplexa situationer som när en dator är uppkopplade mot olika trådlösa accesspunkter. I Riksdagen kan du dock inte vänta dig att få se någon samlad bild av utvecklingen när de enskilda lagarna röstas igenom 2009. Det enda du kan vara säker på är att det kommer mer. Bushåterställare och en splittrad allians (Länk till inlägget) (081106) I januari svär Barack Obama presidenteden i USA. Många hoppas på en hel del "change" när han tillträder, inte minst när det gäller mänskliga rättigheter. Organisationen American Civil Liberties Union har redan lagt fram en handlingsplan för hur spåren efter Bush-eran ska raderas. Listan på åtgärder som krävs är en skrämmande resumé över de nya övervakningslagar och tvångsmedel som införts i USA och fått global påverkan de senaste åren. Wall Street Journal sammanfattar utmaningarna på området som Obama måste reda ut. I Sverige har vi de senaste dagarna sett att Alliansregeringen visst kan leva med att vara splittrad. I samband med FRA-debatten piskades minsta lilla avvikare in i fållan men när det gäller frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning tillåts ett helt parti (kd) hoppa av överenskommelsen. När Alliansen stiftar övervakningslagar som undergräver det öppna samhället finns alltså inget utrymme för egna tankar hos ledamöterna, men när det handlar om lagar som ökar fri- och rättigheter för många människor då är det visst strunt samma att alla inte är med på tåget. Men vi får kanske nöja oss med att det finns en majoritet i riksdagen som röstar för friheten denna gång. IPRED1 - Skvallrar din operatör på dig? (Länk till inlägget) (081031) Regeringens förslag att upphovsrättsorganisationer ska kunna få ut abonnentuppgifter från internetoperatörerna för att jaga fildelare rör upp känslovågor som sprider sig som ringar på vattnet just nu. SVT:s Debatt hade uppe frågan i kvällens program och det råder ingen tvekan om att jakten på fildelare är den fråga som verkligen får integritetsdebatten att hetta till på allvar. Och det med all rätt. Sverige är på väg att införa en lag som vi inte måste införa som innebär att ytterligare ett hål slås i muren som ska skydda vår privata kommunikationssfär. Denna gång är det alltså upphovsrättsorganisationer som ges kraftfullare medel än vad polis och åklagare har i normalfallet. Det gäller även i en annan avsikt. Normalt när ny lagstiftning införs är att reglerna är framåtsyftande och inte beivrar historiska händelser, ex beteenden som blir brottsliga med den nya lagen. Så är inte fallet med "IP-lagen" som blir en retroaktiv lagstiftning. "Regeringen delar den uppfattning som fördes fram i promemorian, att de nya bestämmelserna om informationsföreläggande ... bör tillämpas också i fråga om sådana intrång eller försök eller förberedelser till intrång som har begåtts före ikraftträdandet", heter det i lagrådsremissen. Upphovsrättsorganisationerna får alltså rätt att gå bakåt i tiden för att beivra fildelare. Noterbart är att IFPI och Antipiratbyrån sedan 2005 har samlat in just IP-adresser och registrerat fildelningstrafik. Allt med Datainspektionens välsignelse. Hur stora dessa databaser är idag är oklart. De tunga upphovsrättsorganisationerna har av allt att döma ett digert material att börja arbeta med så fort lagen blir verklighet. Redan första dagen kan de gå in med omfattande krav på informationsförelägganden mot internetoperatörerna. Här uppstår flera intressanta rättssäkerhetsfrågor. En gäller vilken typ av information som operatörerna har lagrat om sina kunder. Fram till den kommande loggningslagen har inte operatörerna haft några krav på sig att spara trafikdata som tilldelade IP-adresser i organiserad form. Praxis är att vissa sparar mer, andra mindre. Beroende på vilken operatör du har kan du alltså löpa olika stor risk att fastna i upphovsrättsbranschens kontroller. Blir den så kallade loggningslagen verklighet kommer upphovsrättsorganisationerna alltid att kunna se minst 12 månader bakåt i tiden hos alla operatörer, vilket Pär Ström mycket riktigt påpekar. Ett problem i sammanhanget är att register över historisk IP-tilldelning kan innehålla frekventa fel. Som enskild abonnent har du dock små chanser att bevisa att du inte använde en viss IP-adress för x antal månader sedan. En annan fråga är i hur stor skala som informationsförelägganden kommer att användas. Så fort det finns en domstolspraxis på vilken "bevisning" som upphovsrättsorganisationerna behöver för att kunna begära ut abonnentuppgifter så öppnas dörren potentiellt för volymmål. Kommer det bli möjligt att lämna in stora mängder IP-adresser i ett och samma ärende och därmed få ut abonnentuppgifter för tusentals personer åt gången? Eller kommer domstolarna att tvinga operatörerna att alltid ha dörren på glänt för upphovsrättsorganisationerna för att slippa behandla ett stort antal likartade mål? I båda fallen skulle det kunna öppna för en sorts trålning i operatörernas kundregister för att vaska fram frekventa fildelare. I debatten framförs att det kanske är 2000 personer som är intressanta att beivra. Men ett problem för upphovsrättsinnehavarna är ju att en och samma fildelare kan dölja sig bakom olika IP-adresser. Detta tyder på att det borde vara intressant att driva volymmål mot operatörerna, istället för att beta av IP-adress för IP-adress. Klart är att upphovsrättsorganisationerna redan sitter på stora mängder med IP-information och att regeringen inte ser något problem med att förelägganden kan göras retroaktivt. Bara framtiden kan utvisa vad detta kommer att få för faktiska konsekvenser men frågan är om riksdagen inser vidden av vad de ska säga ja till?. Fagra ord och krass verklighet (Länk till inlägget) (080926) Djävulen finns i detaljerna skriver en tvivlande Mark Klamberg och får stöd av en lång rad bloggare. Det handlar om Fredrik Reinfeldts stora FRA-överenskommelse med kritikerna i Alliansen. Många har, liksom frendo, gått igenom de 15 ändringsförslagen utan att finna något riktigt substansiellt. Redan efter mindre än ett dygn har alliansuppgörelsen fått allvarlig slagsida och börjat ta in vatten. Nej, ingen har hoppat av överenskommelsen men de fagra orden om förhöjt integritetsskydd och en begränsning av FRA:s verksamhet visar sig spricka som troll i solen redan vid en första granskning. Politikerbloggen och bloggaren och debattören Henrik Alexandersson har på olika håll fått fram anmärkningsvärda uppgifter från källor med insyn i beredandet av det nya lagförslaget. "Informationen kommer fortfarande att sållas hos FRA", säger en källa till Politikerbloggen och syftar på att en kopia av all internationell trafik även med det nya förslaget ska skickas till FRA. Det kommer samtidigt att innebära att FRA "kommer att sitta på alla trafikdata", enligt källan. Dessa uppgifter får sparas i ett år och gäller alltså även svenskars kommunikationsmönster. Enligt Henrik Alexandersson har Sten Tolgfors medarbetare tydligt förklarat att gallringen kommer att göras av just FRA. Alliansen menar att massövervakningskritiken inte är berättigad med det nya förslaget. Fakta visar uppenbarligen något helt annat. Ett näraliggande exempel gäller den påstått hårdare regleringen av FRA:s uppdrag. Vissa medier hävdar till och med att endast spaning som rör "yttre militära hot" nu blir aktuell och inte den vidare formuleringen "yttre hot". En kraftig missuppfattning visar det sig. Ekot på Sveriges Radio har tagit del av det interna dokument som presenterades för Alliansen i just denna fråga. Enligt detta dokument ska FRA få ta fram underrättelser på följande områden: 1. yttre militära hot mot landet 2. förutsättningar för svenskt deltagande i fredfrämjande och humanitära internationella insatser, eller hot mot säkerheten vid såna insatser 3. säkerhetspolitiska konsekvenser vid internationell terrorism 4. utveckling och spridning av massförstörelsevapen och kontroll av svensk vapenexport 5. allvarliga yttre hot mot samhällets tekniska infrastrukturer, till exempel it-trafik 6. konflikter utomlands med konsekvenser för internationell säkerhet 7. internationella företeelser i övrigt av särskild betydelse för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Sten Tolgfors pressekreterare förnekar inte innehållet men säger att det inte nödvändigtvis visar hela den slutliga regleringen. Det intressanta är givetvis att samtliga punkter på listan faller under begreppet "yttre hot". Dessutom är den sista punkten en typisk gummiparagraf som går att tänja långt. Därmed är förändringen mot den lag som godkändes den 18 juni marginell. Det ska sägas att det ännu återstår mycket arbete med att ta fram en komplett proposition med de förändringar som ska införas i FRA-lagen. Ett dygn efter uppgörelsen går det dock att konstatera att tvivlarna och kritikerna har all anledning att ställa sig skeptiska till regeringens fagra löften. Granskningen fortsätter. 15 förändringar - 15 nya frågor (Länk till inlägget) (080925) Alliansen har gjort upp om FRA-lagen. 15 förändringar har fått kritikerna, som hotade att riva upp hela lagpaketet, att ge med sig. Statsminister Fredrik Reinfeldt kunde på en presskonferens på torsdagen stolt meddela att samtliga 178 riksdagsledamöter i Alliansen står bakom beslutet. Eftersom det är svårt att behandla uppgörelsens konsekvenser på 15 sekunder i tv kan det vara på sin plats att titta lite närmare på vad det egentligen är som nu händer. Man kan konstatera att det gick överraskande fort att bryta motståndet i de egna leden. Reinfelt har nu effektivt avfört FRA-frågan från den akuta politiska agendan i och med att dagens besked innebär att hotet om en riksdagsmajoritet för en stopplag är borta. Oppositionen kan nu motionera hur mycket de vill utan att det stör regeringen. Den andra stora vinsten för Reinfeldt är att han fått riksdagsledamöterna med på tåget långt innan de exakta detaljerna i tilläggsförslaget är utarbetade. Snacket om att försvarsminister Sten Tolgfors nu ska lägga en proposition och ta in remissvar betyder i praktiken inte så mycket. De 178 Alliansledamöterna har lovat att rösta ja och det blir därför svårt att komma med invändningar när väl detaljerna är utarbetade. En genomgång av de 15 punkterna i överenskommelsen visar att det kan bli en hel del otrevliga överraskningar för de tidigare FRA-kritikerna i Alliansen. I bloggosfären är kritiken samtidigt fortsatt hård. På en rad punkter kan slutresultatet skilja sig åt betydligt när det gäller FRA:s faktiska spaningsmöjligheter och graden av integritetsskydd. Här följer en genomgång av de 15 ändringarna, citerade ur regeringens informationsmaterial: Ändring 1: "De ändamål för vilka signalspaning får bedrivas preciseras ytterligare och anges i lag i stället för i förordning." Kommentar: Regeringens privilegium att styra FRA med förordningar upphör och riksdagen måste vara med på tåget. Allt hänger dock på lagtextens exakta formuleringar. Riksdagen kan givetvis ge långtgående mandat till FRA, exempelvis genom att fortsätta använda "luddiga" formuleringar vilket visat sig vanligt i FRA-sammanhang. Ändring 2: "Tillstånd till signalspaning ska prövas av domstol." Kommentar: Här återstår en rad frågetecken att reda ut, först och främst hur domstolen konstrueras och bemannas. Mer specifikt är det givetvis viktigt att få veta hur lång tid domstolens tillstånd ska gälla och på vilken detaljnivå domstolen ska ge sitt godkännande. FRA säger själva att det är omöjligt att förhandsgodkänna de flera hundratusen olika spaningsparametrar som myndigheten arbetar med. Ändring 3: "FRA ska ansöka om tillstånd för all signalspaning. Även signalspaning för regeringens behov omfattas alltså av tillståndskrav." Kommentar: FRA bedömer att tillståndskravet inte är problem om myndigheten kan motivera åtgärden. Att regeringens spaningsuppdrag nu också ska passera en granskningsfunktion betyder därmed i praktiken inte så mycket. Ändring 4: "FRA ska bara få tillgång till de "trafikstråk" som domstolen bestämmer." Kommentar: Här kommer uppgörelsens huvudpunkt och det löfte som Reinfeldt menar avväpnar massavlyssningskritiken. Att en sådan garanti idag kan ges är dock underligt med tanke på att de tekniska detaljerna inte är utredda. Många tekniska experter har tidigare kritiserat FRA-lagen i och med att det är svårt att skilja ut den trafik som FRA får spana mot från den som FRA inte ska få tillgång till. Idag finns inga svar på hur detta ska gå till konkret. Ändring 5: "I lagen tydliggörs att FRA inte får signalspana mot trafik med både avsändare och mottagare i Sverige." Kommentar: Just detta har FRA-förespråkarna lovat hela tiden. Ingen förändring med andra ord om man ska lita på tidigare besked, dock bra om detta preciseras i lagtexten. Precis som i punkt fem ovan är det dock svårt att tekniskt skilja ut inhemsk trafik från internationell trafik. Ändring 6: "FRA får endast bedriva signalspaning på beställning av regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten." Ändring 7: "En utredning ska tillsättas för att se över polis och säkerhetspolisens behov av underrättelser." Kommentar: Kan tyckas vara en kraftig reträtt från regeringens sida, men punkten sju visar att frågan långt ifrån är avgjord. En snabbutredning ska nu tillsättas för att avgöra Säpos och den vanliga polisens behov av FRA-stöd. Det är alltså mycket möjligt att FRA även i framtiden får bistå den svenska polisen. Ändring 8: "Sökbegrepp som är direkt hänförliga till en viss fysisk person får inte användas utan särskilt tillstånd." Kommentar: Återigen en ändring som kan gås runt med en enkel motivering. Ändring 9: "Närmare föreskrifter om förstöring meddelas. I lagen tas in en hänvisning till den lagstiftning som reglerar FRA:s personuppgiftsbehandling." Kommentar: Oklart exakt vad detta innebär. FRA:s personuppgiftsbehandling är idag betydligt mer tillåtande än för andra myndigheter. Ändring 10: "Kontrollmyndighetens självständighet och förutsättningar för rättslig efterhandskontroll förstärks." Kommentar: Låter bra men löften om ökad kontroll gavs redan i det första lagpaketet. Oklart exakt vad detta tillför. Ändring 11: "En underrättelseskyldighet till enskild införs." Ändring 12: "Kontrollmyndigheten ska på begäran av enskild vara skyldig att undersöka om verksamhet avseende honom eller henne har skett i enlighet med lag. Kommentar: Kanske kan lugna en del kritiker men om en enskild individ fastnar i FRA:s nät på felaktiga grunder är ju skadan redan skedd. Oklart vilken information och eventuell ekonomisk kompensation som den enskilde har rätt att få. Ändring 13: "Om information från själavårdande samtal skulle komma till FRA måste den omedelbart förstöras." Kommentar: Denna punkt visar att FRA kommer att ha långtgående mandat att spana i stora trafikflöden med trubbiga verktyg även i framtiden. Varför skulle själavårdande samtal ens behöva passera FRA? Belyser återigen grundfrågan om när integritetsintrånget sker. Ändring 14: "Inget råmaterial (i debatten benämnd trafikdata) får sparas i mer än ett år (ej heller av historiska, statistiska eller liknande skäl)." Kommentar: Äntligen bekräftar regeringen att FRA har rätt att lagra stora mängder trafikdata. Även om det handlar om en inskränkning så innebär ändringen att FRA får spara trafikdata i ett helt år. Kommer detta även gälla svenskars trafikdata? Besked saknas. Ändring 15: "Vid kontrollstationen 2011 ska kontrollorganen göra en bedömning av huruvida FRA:s verksamhet bedrivits på ett etiskt riktigt sätt." Kommentar: Ett minst sagt luddigt löfte. Kritikerna har alltså helt lämnat kravet på en parlamentariskt tillsatt utredning av FRA:s verksamhet i modern tid. Genomgången av de 15 ändringarna visar att grundkritiken mot FRA-lagen kvarstår på en rad punkter. Minst 15 nya frågor kan ställas och dessa saknar konkreta svar idag. Det som verkar vara djupgående förändringar kan också tolkas som kosmetiskt finlir. Även med lagförändringarna kommer FRA av allt att döma att få ett långtgående övervakningsmandat i kommunikationsnäten. Inga garantier ges mot att enskilda svenskar inte kommer att fasta i FRA:s nät även i framtiden. Det gäller inte minst lagring av trafikdata. De 15 punkterna innehåller heller inga specifika löften om ökad öppenhet och genomlysning av FRA. Det lär ju knappast bli tal om att den nya domstolen eller efterhandskontrollen kommer att bli offentlig för allmänheten. Den senaste tiden har vi fått flera exempel på hur Allians-ledamöterna piskades in i partifållan inför omröstningen i juni. Vi har också sett rader av avslöjanden om FRA som visar att riksdagen (och allmänheten) saknar centrala kunskaper om omfattningen av FRA:s verksamhet. Dagens uppgörelse ändrar inte på detta utan understryker snarare att Allians-ledamöterna går i regeringens ledband i FRA-frågan. Vågar riksdagen göra FRA-läxan? (Länk till inlägget) (080909) Folkrättsdoktoranden Mark Klamberg är den som gör mest för att lägga nya bitar till FRA-pusslet just nu. Tillsammans med en lång rad andra i bloggosfären fortsätter han att ställa de obehagliga frågorna som FRA, regeringen och ja-röstarna i riksdagen inte verkar vilja svara på. Det centrala är att FRA-pusslet nu innehåller så många bitar att vi kan skönja konturerna av verksamhetens faktiska omfattning. Samtidigt blir det uppenbart att FRA-förespråkarna gjort allt för att slippa berätta om denna helhet. Eller så har de helt enkelt inte känt till vilka verktyg de satt i händerna på FRA. Mark Klamberg och en rad andra forskare visar på DN Debatt upp en ny bild av FRA som inte på något sätt liknar den bild av FRA som förespråkarna målat upp. De bemötanden som kommit hittills är nästan parodiska i sina försöka att hålla fast vid gamla argument, som inte längre visar sig stämma. Ett exempel är centerns Staffan Danielssons blogginlägg, ett annat försvarsminister Sten Tolgfors svar på DN Debatt. Måhända har de fristående granskarna och FRA-kritikerna inte nått hela vägen fram men det som hittills avslöjats gör att det inte längre går att hålla fast vid argument som att FRA bara spanar utrikes och inte får kartlägga svenskar. Ett stort problem för FRA-förespråkarna är att de stelbent använder utvalda ord och formuleringar i lagtexter och förordningar i ett försök att avdramatisera FRA:s verksamhet. För gemene man spelar det dock ingen roll om FRA:s övervakning sker som ett led i försvarsunderrättelseverksamheten, på uppdrag av exempelvis Säpo eller som ett led i FRA:s egen metodutveckling. Det är övervakning alltihop, både som upplevd obehagskänsla och enligt våra grundläggande rättighetskonventioner. Ett näraliggande exempel är FRA-chefen Ingvar Åkessons enträgna upprepande att FRA aldrig har "telefonavlyssnat" de 103 svenskar som finns på den lista som lämnats in tillsammans med en anmälan till Datainspektionen. I strikt juridisk och teknisk mening har de förmodligen inte "telefonavlyssnats" (FRA kan inte använda sig av Rättegångsbalkens regler om hemlig teleavlyssning) men deras kommunikation har otvetydigt ändå fastnat i FRA:s övervakningsnät. Ingvar Åkesson försöker helt enkelt ta bort kritiken genom att märka ord på ett minst sagt genomskinligt sätt. Det för oss åter till debattartikeln i DN och Mark Klambergs researchbloggande. Vad som framkommit under de senaste månaderna är att FRA har byggt upp ett omfattande trafikdataregister som löpande fylls på. Denna databas kan användas för att studera kommunikationsmönster och skapa sociogram. Denna aspekt av FRA:s verksamhet har i princip passerat helt obemärkt genom hela lagstiftningsprocessen. Ingen har bemödat sig att tränga igenom de kryptiska formuleringarna i lagförslagen som bara snuddar vid den faktiska innebörden. Två exempel: "Trafikbearbetningen syftar till att bringa ordning i det skenbara kaos som det inhämtade materialet erbjuder. Härigenom kan man konstatera vem som kommunicerar med vem och varför. De uppfångade radiosignalerna identifieras och trafikmönster fastställs." (sid 29 proposition 2006/07:46, Personuppgiftsbehandling hos Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt, 8 februari 2007) "Emellertid kan det inte uteslutas att verksamheten kan komma att innefatta inhämtning av information, t.ex. om mellan vilka viss kommunikation äger rum, som är känslig ur integritetssynpunkt." (sid 72 proposition 2006/07:63, En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet, 8 mars 2007) Svaret på vad det här handlar om har till viss del redan givits av FRA. Internt hos FRA har man nämligen hela tiden talat öppet om vad som försigår. Det framgår inte minst av det läckta dokument som sammanfattar ett informationsmöte hos FRA den 5 februari 2007. Där sägs det som inte sägs i den offentliga debatten. En medarbetare påstår: "Inom ramen för grundforskningsverksamheten får vi rätt att lagra trafikdata, som bland annat innehåller uppgifter om vilka abonnentnummer eller e-postadresser som varit i kontakt med varandra. I efterhand kan vi söka i materialet och utbyta information med partner." FRA-ledningen svarar: "Det är helt riktigt att hanteringen av trafikdata skiljer sig från hanteringen av inhämtat innehåll. Dels finns goda praktiska skäl till detta, eftersom trafikdata volymmässigt lämpar sig bättre för lagring än innehåll, dels är också tillgången till trafikdata ett oumbärligt verktyg för såväl inriktningsbeslut som möjligheten att finna nya urvalsparametrar (till exempel om ett målobjekt bytt till ett annat kontantkort). Vi är mycket angelägna om att kunna använda trafikdata även i framtiden. Med ökad framtida användning av kryptering och med ständigt ökande trafikvolymer ökar också trafikbearbetningens styrkor i förhållande till den klassiska icke-militära innehållsbearbetningen." Det som här benämns grundforskningsverksamhet och på andra ställen kallas metodutveckling är något som passerat helt under riksdagens radar. Mycket få av de ledamöter som röstade ja till FRA-lagens olika delar i år och förra året förstod förmodligen hur central denna del är. FRA har helt enkelt fått vida möjligheter att övervaka och kartlägga all trafik de kommer åt och spara trafikdata. Den fråga som hänger obesvarad och som riksdagen omedelbart borde kräva ett svar på är givetvis hur FRA använder denna möjlighet för att spara trafikdata med koppling till svenskar? Hur omfattande är databaserna? Hur länge har lagringen pågått? Man bör också fråga sig om det verkligen var detta som riksdagen menade att lagen skulle användas till? Nästa vecka öppnar riksdagen på nytt och en av frågorna som ska lösas under hösten är som bekant hur FRA-lagen ska "förbättras" ur kontroll- och integritetsperspektiv. Det arbetet kan bara göras bra om riksdagen först verkligen tar reda på vad FRA sysslar med bakom alla sekretesstämplar. Eller tänker ledamöterna fortsätta att låtsas som att de visste om vad de röstade igenom den 18 juni? Nu läggs FRA-pusslet (Länk till inlägget) (080831) Snart tre månader efter att riksdagen röstade ja till FRA-lagen fortsätter det att komma fram ny information om verksamheten som riksdagsledamöterna av allt att döma inte hade tillgång till inför beslutet. I avsaknad av en parlamentariskt tillsatt utredning som borde granska FRA:s verksamhet de senaste åren är det bloggare och medier som får göra jobbet. Det är ingen tacksam uppgift. Både regeringsmedlemmar och FRA-chefer har under sommaren sluggat hårt i debatten. FRA har också passat på att JK-anmäla både SVT:s Rapport och bloggaren Henrik Alexandersson för publiceringen av dokument från myndigheten. Men det är alltså inte slut med avslöjandena för det. Den senaste biten att lägga till pusslet handlar om FRA:s tillgång till kabelburen trafik redan innan den nya lagen klubbades igenom. Tidningen Ny Teknik refererade i veckan till väl insatta källor som hävdar att FRA samarbetar med baltiska stater som samlar in kabeltrafik och sänder den vidare ograverad direkt till FRA. Professor Wilhelm Agrell anser det troligt att dylika arrangemang redan är på plats. Till Aftonbladet säger han att FRA "fömodligen på olika sätt kunnat krångla sig runt förbudet mot att lyssna på trafik i kabel, t.ex. genom att låta någon annan tappa av trafiken på andra sidan gränsen och sedan lämna över den till svenska myndigheter. Då är det inte egenavlyssnat material utan utbytesmaterial." Även på centerpartiets FRA-hearing i fredags fördes det fram liknande information, bland annat av Magnus Norell på FOI. Uppgifterna är häpnadsväckande och skulle innebära att såväl FRA som regeringen har blåljugit inför riksdagen och hela svenska folket. Det är ju just avsaknaden av tillgång till kabelburen trafik som utmålats som det stora skälet till att den nya lagstiftningen behövs. Istället verkar alltså FRA haft tillgång till betydligt större informationsmängder än vad som tidigare varit känt. Men det har skötts i en liten krets utan information till våra lagstiftare och väljarna. Att FRA redan spanar i kabel sätter nytt ljus på vice chefsåklagare Agnetha Hilding Qvarnströms beslut att inte inleda en förundersökning kring FRA:s metoder. Något annat hade i och för sig varit otänkbart, inte minst som hon jobbar på Åklagarkammaren för säkerhetsmål som indirekt har stora nytta av FRA:s spaning (via Säpo). I beslutet hänger hon upp hela sin argumentation på att FRA bara spanar i etern, vilket är helt i enlighet med svensk lag (läs hela beslutet på FRA:s hemsida). "Att ta del av radiobefordrade elektroniska meddelanden som sänds via etern kan inte anses vara olaglig avlyssning och är inte något brott mot lagen om elektronisk kommunikation", skriver Agnetha Hilding Qvarnström och konstaterar: "Det finns inte anledning anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats." Åklagaren nöjer sig alltså med att konstatera att FRA följer lagen eftersom det står i lagen att FRA bara får spana i etern. Sanningskommission någon? FRA-lagen till Europadomstolen (Länk till inlägget) (080714) Stiftelsen Centrum för rättvisa lämnade idag in en klagan till Europadomstolen gällande den nya FRA-lagen. Centrum för rättvisa vill att domstolen prövar om den nya lagstiftningen lever upp till åttonde och trettonde artikeln i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Klagan gäller både den massiva och slumpmässiga övervakningen, som gör att det inte går att veta om och när man blir föremål för granskning, och avsaknaden av möjligheter att få information om övervakningen i efterhand, inklusive möjligheten att utkräva ersättning vid skada. Klagan gäller både trådburen övervakning och den övervakning i etern som FRA redan sysslar med. Av en snabb genomgång att döma är klagomålet (pdf) välskrivet och mycket tydligt i sin argumentation. Rekommenderad läsning! Missa inte heller den mer kortfattade sammanfattningen (pdf) i form av en FAQ. Med tanke på den omfattande övervakningen som FRA planerar med stöd av den nya lagen vore det givetvis bra om Europadomstolen kunde prioritera ärendet. Domstolen är dock översållad av mål och Centrum för rättvisa bedömer själva att ett avgörande kan dröja många år. Det första steget blir att den svenska regeringen ges möjlighet att svara på klagomålet. Övervakningslag dras inför domstol (Länk till inlägget) (080711) President Bush var inte sen med att underteckna den nya lag som utökar den amerikanska statens övervakningsmöjligheter i telenäten och på internet. Lagen ger samtidigt immunitet till de telekomjättar som under flera år deltagit i ett hemligt NSA-program med samma syfte. American Civil Liberties Union (ACLU) svarade omgående med att på torsdagen lämna in en stämning i en lokal New York-domstol. ACLU företräder en rad människorättsorganisationer, journalister och advokater som nu gemensamt kräver att lagen stoppas. Bland de målsägande finns Amnesty, amerikanska PEN och tidningen The Nation. Kortfattat menar de klagande att den nya lagen bryter både mot den amerikanska konstitutionen och vanlig lag. Motparten i stämningen är inga mindre än John M. McConnel (Director of National Intelligence), Keith B Alexander (chef för National Security Agency) och Michael B Mukasey (Attorney General). Om man skalar bort det juridiska språket i stämningsansökan (pdf) ekar samma kritik som i den svenska FRA-debatten: Massiv övervakning utan urskiljning hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle och innebär en allvarlig inskränkning av självklara fri- och rättigheter. Övervakningsseger i USA (Länk till inlägget) (080709) Den amerikanska senaten godkände idag den lag som utökar den amerikanska statens övervakningsmöjligheter av tele- och internettrafik. Samtidigt ger lagen skydd mot stämningar för de stora operatörsbolag som under flera års tid deltagit i ett övervakningsprogram lett av National Security Agency. Lagförslaget har varit minst lika omdebatterat i USA som FRA-lagen varit i Sverige. På många punkter överlappar diskussionerna varandra. President Bush har hotat med att använda sitt veto om kongressen inte godkänner immunitet för operatörerna. Flera av de som röstade ja försvarar sig med att lagen faktiskt har omarbetats till det bättre, ett argument som motståndarna inte ger mycket för. Senator Barack Obama var en av de som röstade ja, trots att han tidigare sagt att han varit för att stryka immunitetsavsnittet. Electronic Frontier Foundation (EFF), som driver en rad stämningsprocesser mot amerikanska tele- och internetoperatörer, hävdar att lagen strider mot konstitutionen och lovar att fortsätta kampen för en grundlig prövning i domstol. Precis som i Sverige har det amerikanska lagförslaget väckt stor uppmärksamhet utanför de vanliga politiska sfärerna. ACLU:s Caroline Fredrickson beskriver händelserna så här enligt Wiredbloggen Threat Level: "Even though we lost at the end of the day, there has been a re-awakening in the American public of a feeling that while we are fighting the so-called 'War on Terror,' we need to protect our civil liberties and the separation of powers." Polismetodutredningen försenas (Länk till inlägget) (080709) Regeringen beslöt i december att tillsätta en utredning som ska ge förslag på en rad nya arbetsmetoder och tvångsmedel för polisen. Ett av de kontroversiella inslagen är att justitiedepartementet vill sänka ribban för när polisen kan få tillgång till abonnentinformation på internet, alltså vem som står bakom ett visst IP-nummer: "Utredaren ska också utgå från att det ska vara möjligt för de brottsutredande myndigheterna att få tillgång till abonnemangsuppgifter, inklusive uppgifter om vem som har haft en viss IP-adress vid ett visst tillfälle, även vid misstanke om brott som i det konkreta fallet bör föranleda ett bötesstraff." Det skulle innebära att operatörerna i stort sett måste öppna sina abonnentregister på vid gavel. I kombination med den föreslagna trafikdatalagringen skulle dessa register bli mycket omfattande och i princip täcka all användning av internet under ett års tid. Rådmannen Stefan Reimer leder arbetet under namnet Polismetodutredningen (Ju 2008:01). Ursprungligen var det tänkt att frågan om utlämnande av IP-uppgifter skulle särredovisas redan 19 juni men arbetet har försenats. Ny deadline är 31 december. Även det kompletta slutbetänkandet skjuts framåt med deadline 1 oktober 2009. Förseningen förklaras med att utredningsstarten fördröjes under våren. För regeringen kom beskedet vältajmat. Att presentera ytterligare ett övervakningsvänligt lagförslag dagen efter omröstningen om den skarpt kritiserade FRA-lagen hade kanske inte varit helt taktiskt. Inte minst som socialminister Göran Hägglund redan trampat i klaveret. FRA visar sitt riktiga ansikte (Länk till inlägget) (080630) Försvarets radioanstalt har enligt uppgifter i Expressen och på SVT.se vänt sig till Justitiekanslern med krav om att JK ska utreda en läcka från FRA till SVT:s Rapport. Det handlar om det interna dokument på tio sidor som Rapport kunde offentliggöra för ett par veckor sedan. I dokumentet beskriver FRA:s ledning hur myndigheten har arbetat och kommer att arbeta med den nya FRA-lagen. Läs frendos tidigare publicerade analys här. Dokumentet innehåller en rad anmärkningsvärda bekräftelser på en omfattande övervakningsapparat med svepande sökningar och mycket avancerade analysverktyg som till och med kan se när en övervakad person byter kontantkortsmobil. FRA bekräftar också omfattande lagring av trafikdata, något som ses som avgörande för verksamheten även i framtiden. Granskningsorganet Försvarets underrättelsenämnd beskrivs samtidigt som tandlöst. Dokumentet visar upp en verksamhet långt bortom parlamentarisk kontroll som servar en liten svensk maktelit med information. Det handlar i huvudsak om regeringen och en mindre krets inom Försvaret och Säkerhetspolisen. Att dokumentets innehåll är mycket känsligt visas av FRA-ledningens beslut att kalla in JK. JK har i sin tur utsett chefsåklagare Thomas Lindstrand till ansvarig för utredningen om brott mot tystnadsplikten. Återstår att se med vilken kraft som denne kommer att driva ärendet. Om åklagaren beslutar att köra på den hårda linjen kan han använda en mängd olika tvångsmedel mot Rapport-redaktionen och kan komma att backas upp av såväl Säpo, MUST som FRA själva i utredningen. Detta sker samtidigt som nyttan med så kallade "whistleblowers" beskrivs på flera håll och till och med föreslås få ökat lagligt skydd. Ur det perspektivet skulle det läckta FRA-dokumentet istället ha kunnat ligga till grund för ett initiativärende från JK:s sida att utreda FRA:s verksamhet. För så känsligt är innehållet. Dokumentet (4 MB) kan laddas hem från SVT.se. Sanningskommission enda rimliga (Länk till inlägget) (080619) Fem år och tre månader efter att tidigare ÖB Owe Wiktorin lade fram det första förslaget om att låta Försvarets radioanstalt avlyssna kabelburen kommunikation röstade Sveriges riksdag igår igenom lagförslaget. Beslutet och turerna fram till beslut visar med all tydlighet att FRA fortsätter att förbli en myndighet med unik ställning vars verksamhet riksdagen väljer att hålla fingrarna borta från i så stor utsträckning som möjligt. Ytliga förändringar i lagförslaget, ytterligare en integritetsskyddsgrupp (hur många behöver vi?), lär inte räcka långt när FRA:s industriella övervakningsmaskineri nu får vida ramar att botanisera bland allas våra gemensamma kommunikationer. Det handlar om en konsekvent genomförd lagdribbling rakt igenom två olika regeringar och två olika riksdagsgrupper, den senaste med liberal flagg. Det stämmer att fyra borgerliga ledamöter hade kunnat stoppa planerna men det är inte så enkelt när den yttersta makten kallar till uppslutning kring den nödvändiga vägen. Enskilda riksdagsledamöters övertygelser väger då lätt, även om makten kan bjuda på lite kosmetiskt plåster på såren. Även om debatten har varit het den senaste tiden går det med fog fråga sig om riksdagsledamöterna verkligen förstår vad de röstat igenom? Faktum är att FRA förmodligen är den minst genomlysta myndigheten i Sverige. Det har tidigare visat sig att riksdagsledamöterna har mycket låg kunskap om polisens övervakningsbefogenheter, allt tyder på att detta även gäller FRA. Det visar inte minst de tre avslöjanden som gjorts den senaste tiden. Individuella ansträngningar på olika håll har lyckats slå hål på FRA:s fasad. Det är något som riksdagen varken lyckats eller ens brytt sig om de senaste 30 åren. Först kom Rick Falkvinges inspelning med tidigare FRA-höjdaren Anders Wik där denne bekräftar att centrala delar av verksamheten saknat laglig grund sedan 1990-talet. Därefter kom en anmälan till Datainspektionen om olaglig registrering av svenskars kontakter med Ryssland på 1990-talet. FRA bekräftar men säger att det rör det förgångna. För det tredje kom SVT:s avslöjande av interna FRA-dokument där det bland annat framgår att myndigheten samlat in trafikdata på bred front för att i efterhand göra sökningar och kartläggningar i materialet. Dokumentet innehåller ytterligare en rad anmärkningsvärda påståenden som alla tyder på att FRA:s verksamhet sedan länge passerat alla rimliga gränser. Om detta vet vi mycket lite. Trots sin långa och kontroversiella historia har FRA aldrig varit föremål för en granskning ur rättssäkerhets- och integritetssynpunkt. Den stora Säkerhetstjänstkommissionen petade knappt på FRA. Efter den senaste tidens avslöjanden kan svenska folket med fog fråga sig vad som mer döljer sig bakom FRA:s sekretesstämplar. Bara en grundlig sanningskommission under parlamentarisk flagg kan göra jobbet inklusive brytande av hemligstämplar och tystnadsplikt för de inblandade. Bara då kan vi få verklig kunskap om hur den övervakningsmastodont som vi nu alla ska leva med verkligen fungerar. Det vore sannerligen på tiden. Upp-och-ner-vända världen (Länk till inlägget) (080613) Gunnar Örn skriver ett läsvärt reportage om FRA-lagen i torsdagens utgåva av Dagens industri. Han tar bland annat upp det faktum att FRA kan få i uppdrag att följa händelser på valuta- och räntemarknaden som kan hota Sverige, ett sällan nämnt exempel på bredden i det mandat FRA kan komma att få av riksdagen nästa vecka. I artikeln fortsätter FRA-chefen Ingvar Åkesson att ducka i debatten, vilket blir allt mer underligt med tanke på att han personligen varit djupt inblandad i att marknadsföra lagförslaget (som han ju dessutom var med om att arbeta fram som anställd på försvarsdepartementet). "Det vore inte bra om jag som företrädare för en myndighet uttalade mig i en så känslig fråga", säger han till Dagens Industri. Det kan jämföras med det här uttalandet i ett pressmeddelande från februari 2007 som bara är ett i raden av exempel på motsatsen: "Vi ser fram mot att få en lagstiftning som innebär att vi kan bidra till att göra Sverige tryggt och som ger ett bra skydd för den personliga integriteten." Samtidigt passar tidigare justitieministern och övervakningskramaren Thomas Bodström på att samla integritetspoäng: "Jag är så oerhört glad över att jag kommer att vara på nejsidan", säger Thomas Bodström till Dagens Industri. Han verkar därmed ha glömt att det var den s-regering som han tidigare ingick i som såg till att FRA-lagförslaget såg dagens ljus för första gången. Bodströms hållning är ett bra exempel på den sprängkraft som den nya FRA-lagen har. Den bloggbävning som kan skådas just nu visar tydligt att lagförslaget inte går ihop med gemene mans syn på frihet och personlig integritet. Tyvärr verkar det vara först nu som innebörden av lagförslaget har spridit sig till en större krets. Det tydliggör att ämnet är värt en betydligt bredare debatt och granskning. Sveriges riksdag verkar å sin sida nöja sig med motsatsen, en snabb betydelselös debatt ett par timmar innan ledamöterna följer partilinjen och trycker på ja-knappen. På onsdag sker voteringen enligt senast tillgänglig information. Från klartext till munkavle (Länk till inlägget) (080609) Med tanke på den låga profil som Försvarets radioanstalt (FRA) normalt håller har myndigheten varit anmärkningsvärt aktiv när det gäller att tala för lagförslaget som ska ge utökade befogenheter. FRA har till och med en egen avdelning kallad "Klartext" på hemsidan där myndigheten går i polemik mot ledarskribenter, debattörer och journalister i just detta ämne. Men sedan en vecka är det locket på. FRA meddelar att myndigheten inte kommer att kommentera frågan förrän efter riksdagsomröstningen den 17 juni. Det verkar även gälla Rick Falkvinges avslöjande om att FRA:s egna medarbetare anser att verksamheten saknar fullgott lagstöd. Inga nya Klartexter har synts till. Kanske resonerar FRA att det inte är läge att röra upp debatten just nu. Lagförslaget har ännu en gång gått igenom ograverat fram till riksdagsomröstning och denna gång kan förslaget inte bordläggas som för ett år sedan. I detta läge är det kanske bäst att hålla tyst och hålla tummarna istället. För vem vill ta en jobbig debatt om FRA:s befogenheter och problemen att få ihop verksamheten med svensk grundlag i detta kritiska skede? I avsaknad av nya Klartexter får vi hålla till godo med gamla. Frendos arkiv bjuder bland annat på en av de första Klartexter som FRA publicerade. Tyvärr lovade FRA för mycket i denna text och var tvungna att publicera en ny version. Påståendet "Varken svenska folket eller svenska företag ska avlyssnas." korrigerades snabbt till "FRA ska inte avlyssna svensk inrikestrafik." Hela ursprungstexten och flera iögonfallande ändringar hittar du här. Alliansen backar upp FRA-lagen (Länk till inlägget) (080603) Allianspartiernas ledamöter i riksdagens försvarsutskott ställde sig idag bakom förslaget att kraftigt utöka Försvarets radioanstalts befogenheter. Den viloperiod på ett år som riksdagen tidigare beslutat om har inte medfört några begränsningar av lagförslaget. Trots det skriver utskottet i ingressen till dagens pressmeddelande att "Den enskildes integritet ska skyddas." Hur detta ska ske konkret är oklart. Riksdagsmajoriteten kräver exempelvis inte makt över hur FRA:s framtida uppdrag ska styras i detalj. Istället "utgår" utskottet från att regeringen kommer att arbeta fram lämpliga föreskrifter om hur och när signalspaningen ska användas. Det är anmärkningsvärt med tanke på den enorma kapacitet som FRA nu kommer att få när det gäller att övervaka samtliga tele- och internetoperatörers internationella trafik. Konkret ska operatörerna öppna upp sina nät från den 1 oktober 2009 om lagen går igenom. Trots att det bara behövs ett fåtal nej-röster bland regeringspartiernas ledamöter så talar det mesta för att lagen klubbas igenom. Inte ens de skeptiska oppositionspartierna har lyckats piska upp något nämnvärt motstånd. Det omfattande övervakningsförslaget är heller inget som fått någon rejäl bevakning av traditionell media. Den bästa granskningen just nu står Piratpartiets ordförande Rick Falkvinge för. Han har själv dokumenterat hur FRA:s tidigare överdirektör Anders Wik resonerar kring behovet av den nya lagen. I en inspelning framkommer att den kanske viktigaste orsaken är att FRA:s nuvarande verksamhet inte har stöd i lag och därmed bryter mot svensk grundlag och Europakonventionen, åtminstone sedan 1995. "På det här sättet blir den laglig", säger Anders Wik. Se där ett scoop som heter duga och som dragit igång en omfattande bloggdebatt. Massor av läsning finns på knuff.se. Den 17 juni ska riksdagen rösta ja eller nej till lagförslaget. Trafikdata: Motståndet sprider sig (Länk till inlägget) (080409) Efter att ha fått en nationell författningsdomstol att begränsa möjligheten att utnyttja lagrad trafikdata går nu den tyska kampanjen mot den massiva kommunikationsövervakningen vidare till EG-domstolen. Irland har tidigare begärt att trafikdatadirektivet hävs på formella grunder och nu ansluter sig ett stort antal kritiker till processen. Totalt 43 europeiska organisationer från 11 länder har ställt sig bakom kravet att domstolen upphäver direktivet eftersom det bryter mot grundläggande fri- och rättigheter. I den välformulerade skrivelsen (pdf) heter det bland annat att "citizens constantly need to fear that their communications data may at some point lead to false incrimination or governmental or private abuse of the data. Because of this, traffic data retention endangers open communication in the whole of society." Ingen svensk organisation har hittills ställt sig bakom skrivelsen till EG-domstolen. Nätet står för debatten (Länk till inlägget) (080402) 2008 kan gå till historien som året då svenska staten införde en aldrig tidigare skådad övervakning av de egna medborgarna. Det handlar dels om att FRA tillåts sätta upp avlyssningsstationer i det fasta nätet, dels om att Sverige inför obligatorisk trafikdatalagring. Därutöver kommer åtgärder för att stävja piratkopiering på nätet, där även trafikdata spelar en roll. Det handlar om statlig kontroll av privat kommunikation som sätter både grundlagar och internationella konventioner i gungning. Trots att kunskapen om detta är milt sagt begränsad bland befolkningen är informationen och debatten minimal från officiellt håll. Man får istället vända sig till de som ska övervakas för att få ta del av debatten. Henrik Alexandersson konstaterar att "Gör vi inget nu, då är det för sent!" i ett blogginlägg om FRA-förslaget. Den nya lagen ska klubbas igenom i riksdagen inom några månader men om det pågår någon diskussion om saken så förs den bakom stängda dörrar. Försvarets radioanstalt har exempelvis bara nämnts en gång i en riksdagsdebatt under innevarande riksdagsår och då i en helt annan fråga. Oscar Swartz går samtidigt i bräschen för ett mycket namnkunnigt upprop i dagens Expressen mot de förslag på olika nivåer som vill övervaka och begränsa internet för att stävja illegal fildelning. "Genom att backa mot framtiden hotar man både demokratiska värden och Sverige som nätmässig spjutspetsnation", konstaterar undertecknarna. Trafikdata: Rikspolisstyrelsen och Antipiratbyrån säger sitt (Länk till inlägget) (080401) Två remissvar på Trafikuppgiftsutredningen som inte kom med i Frendos tidigare genomgång har nu lagts upp på sajten. Det första kommer från Rikspolisstyrelsen som inte oväntat sällar sig till skaran av instanser som vill se en trafikdatalagring utöver utredningens förslag. Två år bör vara minsta lagringstid. Rikspolisstyrelsen vill också se en utökad krets av lagringsskydliga operatörer, men specificerar inte den önskade omfattningen. Ladda hem remissvaret som pdf. Det andra kommer från Antipiratbyrån (APB) som ställer sig bakom kraven som tidigare förts fram av Ifpi. APB förtydligar också att organisationen vill ha möjligheten att driva egna processer mot fildelare baserat på lagrad trafikdata: "Vi konstaterar därför att de lagrade uppgifterna även kan komma att användas i en civilrättslig process", heter det i remissvaret som för övrigt innehåller en hel del varnande ord om Sveriges roll som "Piracy Haven". Ladda hem remissvaret som pdf. Han läxar upp Beatrice Ask (Länk till inlägget) (080311) SVT:s Aktuellt hade idag ett inslag om Datainspektionens svidande kritik mot förslaget till ny polisdatalag. Inspektionens remissvar (pdf) publicerades redan den 28 februari men har hittills legat i medieskugga. Man kan resonera om det beror på att integritetsfrågor anses ha lågt nyhetsvärde eller om det är Datainspektionen som bedöms ha låg trovärdighet. Myndigheten skäller ibland högt men har i realiteten visat sig tandlös när det gäller att försvara den personliga integriteten mot floden av nya lagförslag på övervakningsområdet. När det gäller en kommande ny polisdatalag är kritiken dock så hård att det nästan är anmärkningsvärt. Här några exempel ur Datainspektionens skrivelse: "Den analys som ligger till grund för lagförslaget är bristfällig. Promemorian redovisar inte vilka överväganden som motiverar att man nu i centrala delar vill göra en annan avvägning mellan effektivitets- och integritetsintresset än tidigare." "...lagförslaget innehåller ett flertal brister med avseende på den personliga integriteten som bland annat medför risker för att uppgifter om oskyldiga obefogat kommer att behandlas av polisen." "På föreliggande underlag går det inte att göra den proportionalitetsbedömning som förutsätts enligt bland annat europakonventionen." Kontentan är att justitiedepartmentet och Beatrice Ask bör göra om sin läxa och leverera ett helt nytt förslag, enligt Datainspektionen. Den mycket skarpa kritiken gör ärendets fortsatta behandling intressant. Nu om någonsin kommmer Datainspektionens faktiska inflytande att sättas prov. Kommer departementet att lyssna eller slätar man över kritiken i en kommande proposition? Och vad gör Datainspektionen om kritiken avfärdas? Kan generaldirektör Göran Gräslund (bild ovan), med ansvaret att skydda medborgarnas personliga integritet, sitta kvar om han körs över av regering och riksdag i den här frågan? Handsken är åtminstone kastad. Vad som komma skall (Länk till inlägget) (080311) Wall Street Journal publicerade på måndagen en omfattande artikel om hur amerikanska myndigheter samlar in och lagrar massiva informationsmängder om egna medborgare och utländska. Under ledning av National Security Agency har en enorm databank skapats för att möjliggöra kartläggningar och riskanalyser av enskilda personer. Det handlar om trafikdata vid användning av telefon och internet, banktransaktioner, flygresehistorik och mycket mer. Artikeln borde vara obligatorisk läsning för alla svenska riksdagsledamöter som inom kort kommer att ställas inför valet att införa liknande verktyg i Sverige. Även om debatten just nu verkar vila så kommer det kontroversiella förslaget om obligatorisk trafikdatalagring att hamna på riksdagens bord senare under året. Det gäller även förslaget att släppa in Försvarets radioanstalt i de fasta kommunikationsnäten. På EU-nivå införs samtidigt lagring av flygresehistorik. Frågan som vi alla kan ställa oss är vad dessa övervakningsverktyg kommer att användas till? Wall Street Journals artikel ger en bild av en möjlig framtid. Tortyr, avlyssning och FRA:s årsredovisning (Länk till inlägget) (080309) George W Bush utnyttjade på lördagen sitt presidentveto för att stoppa en lag i den amerikanska kongressen som uttryckligen förbjuder skendränkning, "waterboarding", och liknande förhörsmetoder. Demokraterna har lagt fram förslaget för att stoppa de tortyrmetoder som CIA anser sig behöva vid förhör av misstänkta terrorister. Trots det absoluta förbudet mot tortyr i internationella konventioner har den amerikanska administrationen gjort allt för att legitimera dessa mycket kontroversiella förhörsmetoder. Och president Bush drar sig alltså inte för att använda sitt tyngsta artilleri för att stoppa förbudslagen. Han kallar till och med tortyrmetoderna för "one of the most valuable tools in the war on terror." Från USA kommer också mer information om telekombranschens samarbete med underrättelsetjänsterna. Känt sedan tidigare är att National Security Agency fått fritt tillträde till flera stora telekombolags innersta. Nu träder ännu en tidigare anställd på ett stort mobilbolag fram och beskriver hur han upptäckte en installation som av allt att döma gett utomstående tillgång till alla trafik i nätverket. Hela vittnesmålet kan läsas här (pdf). På hemmaplan har Försvarets Radioanstalt (FRA) överlämnat sin årsredovisning för 2007 till regeringen. Vanliga dödliga får endast tillgång till en begränsad del som inte är sekretessklassad. Lite intressant blir det dock ändå. GD Ingvar Åkesson beskriver i sitt förord hur myndigheten engagerat sig allt mer i mediedebatten kring förslaget att utöka FRA:s avlyssningsmandat: "Den uppmärksamhet som lagförslagen har fått i den offentliga debatten har krävt ett omfattande arbete i kontakterna med massmedia. Syftet har varit att nyansera den negativa bild av FRA som på sina håll manas fram och att komma till rätt med de missuppfattningar som råder." FRA beskriver också för första gången nyttan med den nya superdator som myndigheten fick levererad förra året. Användningsområdet verkar främst vara forcering av krypterad trafik: "Betydande arbete har under året lagts på inköpet och leveransen av en ny beräkningsdator. Genom den beräkningskraft som den nya beräkningsdatorn har kommer FRA framöver att ha ännu större möjligheter att forcera meddelanden." Av årsredovisningen framgår också att myndigheten det senaste året har engagerat både genusvetare och verksamhetskonsulter för att förbättra verksamheten. Man har också valt att "...prioritera aktiviteter kopplade till de projekt som pågår inom ramen för förnyelsen av svensk teknisk signalspaning." Blockeringen av Wikileaks.org hävd (Länk till inlägget) (080301) Den amerikanska domaren Jeffrey White valde på fredagen att återkalla sitt tidigare beslut att blockera Wikileaks huvudsakliga domännamn (Wikileaks.org). Efter en tre timmar lång förhandling på fredagen kom beskedet att blockeringen skulle upphöra. Den som knappar in Wikileaks.org i sin webbläsare kommer nu återigen in på tjänsten. White konstaterar att hans tidigare beslut bröt mot den amerikanska konstitutionen: "...the current request for an injunction, as well as the Court's original entry of a stipulated injunction, raises issues regarding possible infringement of protections afforded to the public by the First Amendment to the United States Constitution. The First Amendment encompasses the 'right to receive information and ideas'." Det är precis vad en rad kritiker har hävdat ända sedan blockeringen infördes för knappt två veckor sedan. Målet är dock inte slutligen avgjort. Det kan exempelvis bli aktuellt med stämningar mot personerna bakom Wikileaks. Bollen ligger just nu hos banken Julius Baer och deras advokater som ursprungligen drog Wikileaks inför domstol. Ett annat alternativ är att ge sig direkt på servrarna där Wikileaks är upplagd. Enligt uppgift är det svenska PRQ som står för en central del av driften. Åklagare Håkan Roswall har som bekant tidigare inte dragit sig för att vidta kraftfulla åtgärder mot PRQ och deras kunder när mäktiga röster tryckt på oavsett vad den svenska grundlagen säger om yttrande- och informationsfrihet. Isobel om regeringens censurplaner (Länk till inlägget) (080225) Isobel Hadley-Kamptz krönika på Expressens ledarsida i fredags fick en svärm bloggare att reagera. Klart läsvärt om grundläggande friheter i en demokrati som plötsligt sätts på undantag. Att få internetoperatörerna att "frivilligt" blockera delar av internet verkar ses som en universallösning på det mesta just nu. "I ett fritt samhälle vore det egentligen otänkbart. Frågan är om det är i ett sådant vi lever", sammanfattar Isobel Hadley-Kamptz. En bra fråga. Reinfeldt och Ask: Censurera gärna nätet (Länk till inlägget) (080208) Så har regeringen överlämnat en skrivelse till riksdagen om Sveriges strategier för att motverka terrorism. Inriktningen är bred men den som är intresserad av öppenheten på internet hittar en viktig upplysning på sidan 17. Regeringen ger nu för första gången en tydlig vink om hur de ställer sig till kontroversiella förslag som att kontrollera och blockera hemsidor som anses uppmuntra till terrorism. Först slår man stolt fast vikten av "att Sverige försvarar respekten för den grundlagsfästa tryck-, yttrande- och informationsfriheten, såväl när det gäller möjligheterna att ingripa mot grundlagsskyddade medier, som att - vid sidan om tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser - värna yttrande- och informationsfriheten." Vidare heter det: "Någon möjlighet för det allmänna att tvinga operatörer att blockera en webbsida på grund av dess innehåll finns inte och att föreskriva en sådan är svårförenligt med svensk yttrande- och tryckfrihetslagstiftning." Men det går att censurera internet utan att regeringen behöver skita ner fingrarna och då är det ett annat ljud i skällan: "Frivilliga åtgärder från operatörernas sida i samarbete med polisen är en möjlig väg, t.ex. med förebild i det arbete som skett för att stävja spridning av barnpornografi på Internet. Europol har nyligen startat ett projekt för att samla erfarenheter och lösningar från olika länder i syfte att utveckla det internationella samarbetet." Alltså, det kommer inte att införas någon lag som inskränker yttrande- och informationsfriheten på internet men däremot uppmuntras operatörerna att censurera hur mycket de vill bara det sker "frivilligt". Se där en lösning som känns både rättssäker och trygg. Eller? Oavsett vad man tycker om dagens barnporrfilter så torde alla kunna enas om att det inte är en bra ordning att listan hålls hemlig och uppdateras utifrån oklara parametrar och att det dessutom saknas en officiell väg att gå för den som vill överklaga ett blockeringsbeslut. Om regeringen förespråkar samma ordning när det gäller terroristbekämpning går det att ställa frågan om de verkligen förstått innebörden av vad yttrande- och informationsfrihet faktiskt innebär. Censur är inte rätt väg att vandra om man vill försvara det öppna samhället. Klart idag: Därför är Bittorrent av ondo (Länk till inlägget) (080131) Dagens citat kommer från förundersökningen i det uppmärksammade Pirate Bay-målet: "BitTorrent kan i och för sig användas även för legala ändamål. I verkligheten används det dock bara för att tillgängliggöra verk utan upphovsmannens samtycke." Motion Picture Associations svenska advokat Monique Wadsted i en åtalsanmälan mot personerna bakom The Pirate Bay från 22 mars 2006 (ingår i förundersökningen till dagens åtal). EG-domstolen bollar het potatis till riksdagen (Länk till inlägget) (080129) Idag avgjorde EG-domstolen frågan om en internetoperatör är skyldig att lämna ut abonnentuppgifter till en upphovsrättsorganisation som vill spåra fildelare. Svaret blir att det är upp till varje land att avgöra detta men att nationella lagar på området måste skapa en "korrekt balans mellan de olika grundläggande rättigheter som åtnjuter skydd enligt gemenskapens rättsordning". Mot rätten att försvara sin upphovsrätt står givetvis alla medborgares rätt till sin personliga integritet. Vad som är en korrekt balans avgör dock inte domstolen. Resonemanget blir istället ett klassiskt å ena sidan, å andra sidan: "Direktivet utgör således inte hinder för att medlemsstaterna föreskriver en skyldighet för berörda att lämna ut personuppgifter i ett tvistemål. Direktivet innebär emellertid inte heller att medlemsstaterna är skyldiga att föreskriva en sådan skyldighet." Citaten är hämtade ur ett pressmeddelande (pdf) och inte ur själva domen. Tolkningen måste ändå bli att det luddiga utslaget öppnar för nya domstolsprövningar i framtiden. På det nationella planet kommer dock domen att tyddliggöra lagstiftarens faktiska vilja i ett första skede. Antingen kan riksdagen underlätta jakten på fildelare, eller så kan riksdagen slå vakt om den personliga integriteten. Nu måste de folkvalda visa var de står i frågan. Författningsdomstol? Ja, tack! (Länk till inlägget) (080127) Tidigare pressombudsmannen Pär-Arne Jigenius skriver klokt i lördagens Dagens Nyheter om tryck- och yttrandefriheten i Sverige och att grundlagarna skulle kunna reformeras för att bättre fungera i dagens mediemiljö. För att slå vakt om våra månghundraåriga fri- och rättigheter krävs dock att vi först inför en författningsdomstol som kan bevaka att framtida lagar och regler följer grundlagarnas intentioner. Jigenius är orolig för att ny lagstiftning i annat fall kan komma att tumma på yttrandefriheten, precis på samma sätt som skett på andra områden, inte minst när det gäller införandet av nya tvångsmedel. "Lagrådet, som skall granska regeringens förslag om nya lagar, har ingen vetorätt. Ibland har lagrådets kritik viftats bort av en exalterad regering som vill visa prov på handlingskraft och opinionsmässig lyhördhet", skriver Pär-Arne Jigenuis och sammanfattar: "Den svenska modellen, med ett lagråd utan makt, och där varje domstol till namnet, men i praktiken inte till gagnet, skall vara sin egen författningsdomstol, är inte nöjaktig." Jigenius resonemang har bäring även på veckans förslag från Integritetsskyddskommittén om att förtydliga skyddet för den personliga integriteten i Regeringsformen. Det är en vacker tanke, men frågan är om vi behöver flera portalparagrafer som sedan enkelt kan köras över i det ordinarie lagstiftningsarbetet? Utan en instans som de facto kan ta lagstiftaren i örat när grundlagarna hotas kommer det mesta att förbli som förrut. Till och med kommitténs ledamöter verkar själva vara osäkra på om deras förslag till grundlagsändring faktiskt kommer att innebära några konkreta förändringar: "Några omedelbara konsekvenser för de nämnda straffprocessuella tvångsmedlen torde ett grundlagsskydd inte få, eftersom dessa typer av integritetsintrång redan är reglerade i gällande lagstiftning", heter det i betänkandet. Tyskland är ett exempel på en nation med författningsdomstol och där kommer nu den nya trafikdatalagringslagen att prövas sedan mer än 30 000 privatpersoner ställt sig bakom en gemensam klagan. I Sverige är det oklart om en liknande process ens kan drivas och frågan är i vilket forum den i så fall skulle prövas? Precis som Jigenius skriver ska vårt domstolsväsende redan idag kunna ta hand om den här typen av frågor, men gör det ytterst sällan. Förklaringen visar sig finnas i samma grundlagar som innehåller alla vackra paragrafer om våra gemensamma fri- och rättigheter. Inom pågående Grundlagsutredningen publicerades förra året skriften Expertgruppsrapporten om olika former av normkontroll. Bakom det sömniga namnet döljer sig en avslöjande analys av den gungfly som de svenska grundlagarna uppenbarligen är byggda på. De svenska domstolarna har möjlighet att underkänna lagstiftning som strider mot grundlagarna men en mening i Regeringsformen som infördes 1979 har sedan dess undergrävt denna möjlighet. Meningen lyder: "Har riksdagen eller regeringen beslutat föreskriften, skall tillämpning dock underlåtas endast om felet är uppenbart." Domstolen måste alltså komma fram till att en lag fått konsekvenser som uppenbarligen strider mot grundlagen för att kunna stoppa dess tillämpning. Men i en avvägning mellan lag och mjuka grundlagstexter är något sällan uppenbart i juridisk mening. "Uppenbarhetskravet i 11 kap. 14 § regeringsformen får antas ha haft en till- bakahållande verkan på domstolarnas roll vid prövningen av lagars förenlighet med regeringsformen", skriver expertgruppen. Expertgruppen lämnar ett antal förslag på en annan ordning, dels måste uppenbarhetskravet avskaffas helt eller mildras, dels bör prövningen av nya lagar göras tydligare och med faktiska påverkansmöjligheter om grundlagarna hotas: "Lagrådets roll i lagstiftningsprocessen skulle också kunna förändras genom att rådet gavs möjlighet att - för det fall ett lagförslag kunde bedömas som grundlagsstridigt - hänskjuta frågan till ett särskilt författningsråd. ... Författningsrådet skulle då få en vetorätt. ... Ett mer bärande alternativ är att de funktioner som enligt denna modell skulle tillkomma författningsrådet istället tillkommer en svensk författningsdomstol." I en tid när grundlagarnas paragrafer om våra fri- och rättigheter steg för steg urholkas och utmanas av nya lagar är detta ett välkommet förslag. Istället för att strössla med fler vackra ord i Regeringsformen är det dags att verkligen kunna pröva lagstiftarens avsikter mot en grundlag värd namnet i en demokrati. Författningsdomstol? Ja, tack! Ny teknik ställer till det (Länk till inlägget) (080122) Telestrategies, företaget bakom övervakningsmässan ISS World, arrangerar en webbkonferens 7 februari där företaget presenterar de största tekniska utmaningarna som teleoperatörer och polismyndigheter står inför just nu. Det handlar om svårigheter att avlyssna kommunikation och spåra användare när IP-tekniken sprider sig och nya tjänster ständigt lanseras. Fildelningsprogram är ett exempel. Övervakarnas tio största utmaningarna just nu enligt Telestrategies: 1. IP Link Layer 2 Intercept 2. IP Application Layer 7 Intercept 3. Increasing DSL/Cable Modem IP Packet clutter 4. Peer-to-peer Applications 5. Secure and Reliable Packet Handoff 6. Vanishing CDR Production 7. Wireless Open Systems 8. International Nature of IP Networking 9. Lack of IP Identity Management 10. Non-Public, Non-Standard IP Architectures PREMIÄR: Här har du din övervakare! (Länk till inlägget) (080111) Diskussionen om övervakningssamhället är här eller inte pågår för fullt. Med Frendos nya kunskapsbank Övervakarna kan du skapa dig en egen uppfattning. Från och med den här veckan publiceras den nya avdelningen på sajten där du hittar information om personer, myndigheter, internationella organisationer, lagar och tekniker som på olika sätt har att göra med övervakning och kontroll av individer och samhällen. Det blev drygt 170 poster i den första versionen men kunskapsbanken är långt ifrån komplett. Mer och fylligare material tillkommer löpande. Glöm inte att tipsa om vad som borde läggas till eller ändras! En tydlig trend är att många av de nya tvångsmedelslagar som vi sett de senaste åren har diskuterats och förberetts långt tidigare bakom lykta dörrar. De faktiska besluten har tagits i det dolda eller i varje fall långt borta från medborgarnas möjlighet att påverka. Ett exempel döljer sig bakom förkortningen ILETS, ett nätverk av nationella polismyndigheter som redan på 1990-talet exempelvis förespråkade lagring av trafikdata. Aldrig hört talats om ILETS? Du är inte ensam. Förhoppningen är att kunskapsbanken ska råda bot på det. Välkommen! Uppdatering pågår... (Länk till inlägget) (080108) Frendo.se genomgår just nu en lättare ansiktslyftning. Förhoppningen är att navigeringen ska bli tydligare så att det blir lättare att hitta på sajten. Förändringarna görs inför lanseringen av en ny avdelning. Mer om det inom kort. På serversidan görs vissa mindre justeringar vilket gör att en del sidor får nya länkadresser. Ha därför överseende med om du stöter på döda länkar under inkörningen de närmaste dagarna. Som vanligt är du alltid välkommen med synpunkter och kommentarer, eller bara en hjälpande hand med eventuella felaktiga länkar. Till arkivet för 2005-2007 Tillbaka till frendo.se	(Information från knuff.se)

Om frendo.se Övervakarna Frendo testar Dokumentarkiv