Sök på frendo.se
Luckorna i FRA-kompromissen
(090111)
Mer läsning om FRA på frendo.se:
Vem har rätt: Anders Björk eller FRA?
15 förändringar - 15 nya frågor
FRA bestämmer spelreglerna
FRA:s skrivfel avslöjar spaningsplaner
Spelet bakom FRA-lagen
Lyssnar FRA på dina telefonsamtal?
Oanade dimensioner i hemligt övervakningsprogram
FRA jublar över nya övervakningsmöjligheter
Så här långt har det behövts ansenliga mängder politiskt vaselin och partipiskor av flera olika märken för att få riksdagsledamöterna att trycka på rätt knapp. Under 2009 ska de nu trycka en sista gång för att införa massiv övervakning av kommunikationer som hanteras av svenska tele- och internetoperatörer.
Två dagar före jul presenterade försvarsminister Sten Tolgfors en 144 sidor lång promemoria som visar hur regeringen i praktiken vill genomföra den FRA-kompromiss som Allianspartierna enades om i september.
Konkret handlar det om att de FRA-lagar som antogs sommaren 2007 och 2008 ska piffas upp på nytt så att Alliansledamöter i riksdagen med integritetsömmande hjärtan och den fruktade Europadomstolen kan blidkas.
På papperet ser förändringarna ut att vara tunga: domstolsprövning införs, kontrollen stärks, privatpersoner som övervakas får ökade rättigheter och det blir stopp för avlyssning av själavårdande samtal.
Det är uppenbart att regeringen oroas över en prövning av FRA-lagarna i Europadomstolen och att försvarsdepartementets experter läst det klagomål som Centrum för rättvisa lämnade in till domstolen i somras.
På punkt efter punkt argumenteras för förändringar som till synes ska göra att den svenska lagstiftningen klarar en granskning ur integritets- och rättssäkerhetsperspektiv.
Men i praktiken ser verkligheten ut på ett helt annat sätt. Promemorians förslag innebär i stora delar bara att ett nytt lager fernissa stryks på den redan införda övervakningsapparaten. Det handlar helt enkelt inte om några genomgripande förändringar.
1. Den hemliga domstolen
Att en domstol ska ge tillstånd till FRA:s spaning låter förtroendeingivande. Regeringen skriver också att offentlighet ska råda vid domstolen som vid övriga svenska domstolar. Men i själva verket handlar det om en helt hemlig domstol.
"I likhet med andra domstolar gäller offentlighet som huvudregel vid Försvarsunderrättelsedomstolen. I praktiken kommer dock verksamheten att omfattas av sekretess och sammanträden i regel äga rum bakom stängda dörrar", heter det i promemorian.
I princip kommer förhandlingar och domslut aldrig att nå offentlighetens ljus, sekretess är alltså regel och inte undantag.
Vidare ska domstolen vara beslutsför med enbart tre ledamöter inklusive ordförande för att minimera spridningen av känslig information om FRA:s verksamhet. Det är alltså en mycket liten krets som kommer att pröva FRA:s ansökningar om nya spaningsuppdrag.
Domstolens beslut kan heller överklagas och det finns heller inget motpartsombud som enbart har att se till integritetsskyddet. Riksdagen borde fråga sig om detta kan kallas rättsäkert annat än på papperet?
2. Den styrda domstolen
Den nya domstolen ska inte ta egen ställning till behovet av spaning utan enbart kontrollera att FRA:s ansökningar ligger inom de ramar som riksdagen beslutat. Totalt kommer nio områden att täckas in i den nya lagen vilket ger ett brett mandat för FRA att ansöka om tillstånd.
"Domstolen behöver följaktligen inte göra någon mer omfattande bedömning av huruvida något underrättelsebehov föreligger; sådana lämplighetsbetonade ställningstaganden av delvis politisk karaktär bör inte göras av domstol. På motsvarande sätt ska domstolen bedöma en ansökan som avser signalspaning för att följa förändringar i signalmiljön, den tekniska utvecklingen och signalskyddet samt för att utveckla teknik och metodik med utgångspunkt från vad som i lagen anges om signalspaning för sådana ändamål", heter det i promemorian.
När det gäller den avslutande delen, som handlar om FRA:s "utvecklingsverksamhet" och insamling av "råmaterial" som trafikdata, anges bara i lagen att detta är tillåtet. Kan FRA argumentera för behovet verkar alltså domstolen inte få ha några invändningar mot detta. Registreringen av trafikdata behandlas ytterligare nedan.
3. En domstol som kan passeras
I brådskande fall kan de ansvariga på FRA själva besluta om att spaning ska inledas direkt utan domstolsprövning. Sådana fall skall sedan anmälas till domstolen som då gör sin prövning i efterhand. Om spaningen inte följer lagen ska den kunna avbrytas och insamlad information raderas. Innehållet är i detta fall dock redan känt för FRA:s personal.
4. En kontrollmyndighet med begränsad makt
En ny kontrollmyndighet som baseras på den nuvarande Försvarets underrättelsenämnd ska införas för att stärka kontrollen över FRA:s verksamhet. Det låter bra men frågan är hur kraftfull myndigheten i praktiken blir?
Kontrollmyndigheten kan exempelvis inte ändra på ett domstolstillstånd utan bara slå ner på verksamhet som bedrivs utan tillstånd:
"Kontrollmyndigheten ska alltså inte kunna vidta de nämnda åtgärderna om inhämtning genomförs helt i enlighet med ett tillstånd; i det fallet finns inte utrymme för att göra någon annan bedömning än den domstolen har gjort i fråga om inhämtningens lagenlighet och proportionalitet", heter det i promemorian.
5. En kontrollmyndighet med oklart uppdrag
Det är kontrollmyndigheten som konkret föreslås agera filter mellan operatörerna och FRA. Av promemorian att döma måste myndigheten ha beredskap att med kort varsel föra över den trafik som domstolen ger tillstånd till. Regeringen preciserar dock inte närmare hur detta ska gå till.
Det heter att "endast kontrollmyndigheten ska ha rådighet över signalbärare innehållande sådana signaler som överförs".
Och "det ankommer på kontrollmyndigheten att i samverkan med operatörerna och signalspaningsmyndigheten finna de praktiska formerna för verkställandet. De åtgärder som kontrollmyndigheten har att vidta bör dock inte kräva någon omfattande teknisk kompetens; verkställigheten bör med hjälp av tekniska system kunna genomföras med utgångspunkt från innehållet i domstolens beslut", heter det i promemorian.
Precis som i den lag som infördes vid årsskiftet åligger det även med den nya lagen operatörerna att överlämna kopior av all trafik som passerar landsgränsen till särskilda samverkanspunkter.
Just driften och ansvaret för samverkanspunkterna är centralt i hela FRA-debatten. Det är vid denna punkt som intrånget i kommunikationskedjan inleds. Att kontrollmyndigheten inte skulle behöva någon "omfattande teknisk kompetens" låter underligt både med tanke på samverkanspunkternas tekniska komplexitet och de stora volymer av trafik som ska samordnas rent geografiskt.
"Verksamheten innebär inte att något beslut ska fattas utan består enbart i att en företrädare för myndigheten vidtar de praktiska åtgärder som krävs för att signalspaningsmyndigheten ska få tillång till i tillståndet utpekade signalbärare. Myndigheten måste ha en beredskap att kunna verkställa tillstånden även på mycket kort varsel, särskilt när det föreskrivna förfarandet för brådskande fall tillämpas", skriver regeringen.
Här lämnas läsaren utan svar på de tunga frågorna. Är det så att kontrollmyndigheten bara får en knapp att trycka på medan FRA står för driften av samverkanspunkterna? I så fall är fernissan mycket tunn ovanpå den gamla lagstiftningen.
6. En rad underlättande undantag
Hela batteriet av FRA-lagar genomsyras av skrivningar som å ena sidan låter integritetsvänliga och rättssäkra men å andra sidan öppnar för undantag som FRA ofta självt kan motivera vid behov. Detta gäller även flera av den nya promemorians förslag.
Den krets av personer som ska underrättas om att de blivit utsatta för FRA:s övervakning är ett exempel. Detta ska ske i normalfallet men bara om personen varit ett avsiktligt mål för FRA:s spaning och bara om sekretess inte råder för uppgifterna.
Antalet underrättelser borde alltså bli minimalt, detta trots att ett stort antal personer kan fastna i spaningsnätet (se nedan). När det gäller registrering av trafikdata är informationskravet inte ens nämnt.
FRA ska heller inte få använda sökbegrepp som är "direkt hänförliga till en viss fysisk person". Eller jo, det får FRA, om det är av "synnerlig vikt för verksamheten".
På samma sätt ska själavårdande samtal som avlyssnas alltid raderas. Om det inte finns särskilda skäl för att de bör sparas.
7. Svensk trafik fastnar i nätet
Under hela FRA-debatten har övervakningsanhängarna hävdat att FRA inte spanar på svenskar och att den nya kabelburna spaningen inte kommer att beröra inhemsk kommunikation.
Samtidigt har tekniska experter hävdat att ett sådant löfte inte går att ge. Därför är det bra att regeringen nu klargör detta:
"...signalspaningen inte får avse signaler mellan en avsändare och mottagare som båda befinner sig i Sverige. Eftersom det inte är möjligt med nuvarande teknik att fullt ut avskilja sådan trafik kompletteras förbudet med en skyldighet att förstöra upptagning eller uppteckning av inhemsk trafik så snart det står klart att den har sådant innehåll."
FRA kommer alltså kontinuerligt att få tillgång till inhemsk trafik av rent tekniska skäl. Kravet är att denna trafik ska raderas vid upptäckt, men det innebär samtidigt att intrånget i skyddet för privat kommunikation redan är fullbordat.
8. Frågorna som inte ställs
Under det senaste året har flera anmärkningsvärda uppgifter framkommit om FRA:s övervakning av svenskars kommunikationer och myndighetens informationsutbyte med samarbetspartners i andra länder.
Från många håll har kravet på en sanningskommission om FRA:s moderna historia rests: Innan FRA får nya befogenheter borde riksdagen få betydligt mer information om verksamheten.
Kravet har även hörts från Alliansledamöter men behandlas inte alls i promemorian.
Istället strösslas det lite här och där med en referensgrupp och en kommitté som ska följa FRA:s verksamhet. Men det talas tyst om faktiska befogenheter och vilka möjligheterna är att få ut information från FRA.
"Vid kontrollstationen 2011 ska kontrollorganen göra en bedömning av huruvida FRA:s verksamhet bedrivits på ett etiskt riktigt sätt", skriver regeringen.
En bedömning är något helt annat än en grundlig granskning och utredning.
9. Svaren som inte ges
Promemorian är också mycket tunn när det gäller FRA:s hantering av trafikdata, alltså uppgifter som visar vem som kommunicerar med vem och hur.
Av allt att döma har FRA under lång tid samlat in trafikdata om svenskars kommunikationer i den så kallade "utvecklingsverksamheten". Läs gärna Mark Klambergs utmärka genomgång av FRA:s beroende av stora trafikdatavolymer!
Promemorian bekräftar Alliansöverenskommelsens uppgift att råmaterial/trafikdata samlas in. Denna ska dock raderas efter ett års lagring enligt förslaget. Uppgifter saknas dock om vilken typ av trafikdata som får samlas in och hur raderingen ska gå till.
Det är anmärkningsvärt eftersom just trafikdata står i centrum för underrättelsetjänsters och polismyndigheters intresse världen över. Att kunna kartlägga en människas kommunikationsmönster och -vanor är långt mer effektivt än att avlyssna tusentals telefonsamtal och e-postbrev.
Eller som FRA själva har deklarerat: "Vi är mycket angelägna om att kunna använda trafikdata även i framtiden. Med ökad framtida användning av kryptering och med ständigt ökande trafikvolymer ökar också trafikbearbetningens styrkor i förhållande till den klassiska icke-militära innehållsbearbetningen."
Råmaterial/trafikdata är också den viktigaste handelsvaran mellan olika underrättelsetjänster. Redan 2007 fick FRA utökade möjligheter att samarbeta och utbyta information med partners i andra länder.
Men trots att denna verksamhet är mycket integritetskänslig ger promemorian inga svar på hur utbytet fungerar och i vilken omfattning information om svenskar sprids till andra länder.
Även i framtiden ska det vara regeringen och inte riksdagen som beslutar om denna typ av samarbeten.
10. Mer FRA under våren
Promemorian är just nu ute på remissrunda och det kan antas att en lång rad remissvar kommer att lämnas in till försvarsdepartementet under den närmaste tiden.
Av särskilt intresse är FRA:s remissvar som borde ge en fingervisning om de nya förslagen faktiskt innebär en ökad kontroll och begränsning av verksamheten eller inte.
Regeringen borde också lämna mer information om nya förordningar på området, vilket det talas om i promemorian.
Planen är fortsatt att förändringarna av FRA-lagarna ska vara genomförda till den 1 oktober i år då myndigheten ges tillgång till kabelburen trafik. Därmed borde omröstningen i riksdagen ske före sommaren.
I juni väntas också förre Säpo-chefen Anders Erikssons utredningsförslag om hur Säpo och andra brottsutredande myndigheter ska kunna få stöd av FRA i framtiden. (Enligt Alliansöverenskommelsen ska denna del av FRA:s verksamhet stoppas men Säpo-chefen Anders Danielsson har redan uttalat sig i media om att Säpo kommer att få tillgång till signalspaning även i framtiden.)
Även om mer information kommer blir ändå helhetsintrycket att Allianspartierna helst vill lägga FRA-frågan till handlingarna för gott. Riksdagsledamöterna har skrivit på kompromissen osedd och får svårt att driva igenom större förändringar.
Regeringen kan alltid luta sig mot att en "sämre" version av FRA-lagen redan är införd. En bättre förhandlingsposition går inte att få.
Av allt att döma kommer riksdagens begränsade kunskap om och tama kontroll av FRA:s verksamhet därmed att kvarstå under lång tid framöver.
Det är olyckligt eftersom den stora bristen i lagstiftningsprocessen ända sedan 2005 är att beslutsunderlaget varit ytligt och på vissa områden helt obefintligt.
Trots all fernissa fortsätter bristerna att lysa igenom.
Tillbaka till frendo.se